A-frågan, B-frågan och C-frågan

Kom nyss hem ifrån Kristdemokraternas riksting, det var en oerhört trevlig helg. God mat hela helgen, rättvisemärkt choklad, skön säng och framförallt så många trevliga människor.

Abort
Enligt media var den stora frågan den om Abort. Stycket: hälsa och sjukvård debatterades förvisso i 4 timmar, men mediebilden känns ändå ganska skev då den utmålar frågan till partiets viktigaste. Frågan är oerhört viktig, och jag är stolt över att tillhöra Sveriges enda parti som även vågar diskutera frågor som är etiskt svårhanterade. Jag är stolt att jag tillhör ett parti som konsekvent slåss för att minimera antalet aborter och konsekvent kämpar för att det ska erbjuds hjälp och stöd till kvinnor som inte vill göra abort.
Vad jag däremot inte är stolt över, är de argumenten som partistyrelsen förde fram mot ett sänkande av veckogränsen för fria aborter till 12 veckor. Kristdemokraternas ställningstagande för fri abort vid 18 veckor var tidigare helt korrekt med tanke på det medicinska kunnande som fanns då, men efter allt som åren går bli sjukvården bättre på att rädda barn som föds tidigare och tidigare, därför känns det för mig mycket naturligt att flytta denna gräns till 12-veckor. Hägglund menade att Sverige inte alls hade Europas liberalaste abortlagstiftning, vilket är en sanning med modifikation. Förvisso finns det i Europas länder olika regler om när det är tillåtet med abort och på vilket sätt det får ske, och där hamnar Sverige i mitten någonstans. Men Sverige är det landet, som strax efter USA har liberalast abortlagstiftning när det kommer till antalet veckor för FRI abort.Hägglund menade även att eftersom det endast är 7 % (2523 st!) av alla aborter i Sverige som är genomförda efter vecka 10, så är diskussionen om veckogränser meningslös, då veckogränser endast medföra att öka pressen på kvinnor att ta sitt beslut tidigare (vilket kan leda till att fler väljer att behålla sina barn). Jag håller med Hägglund och PS om att det viktigaste alltid är att genom förebyggande arbete stoppa så många aborter som möjligt. Men med en sådan retorik har jag mycket svårt att förstå varför vi överhuvudtaget har någon gräns innan 9 månader?För att manifestera mitt stöd till det okränkbara människovärdet och de födda barnen så kommer en länk till organisationen Livlinan att tills vidare att pryda min blogg.

Bensinskatten
När jag i 13 års ålder blev intresserad av politik var det framförallt miljö frågor som engagerade mig. Jag var så orolig över hålet i ozonskiktet att jag inte kunde sova på nätterna, nuförtiden sover jag bättre men är fortfarande orolig. Nuförtiden har jag andra idéer om hur vi ska lösa vissa av de miljöproblem som vi har i Sverige och världen, bland annat anser jag att det är viktigt att människor inte kommer i kläm vid politiska beslut. Nu för tiden kallar jag mig kristdemokrat och inte kommunist:) Jag är fruktansvärt stolt över de satsningar som alliansregeringen hittills har föreslagit för att skapa ett grönare Sverige. Framförallt tänker jag på miljöbilspremien men även de satsningar som görs på bland annat biogas. Och visst finns det brister med alla nya drivmedel, men det är ju just därför vi måste satsa pengar på det. Fler och fler länder och regeringar inser att vi har ett gemensamt ansvar för den jord vi ärvt av våra fäder och en dag ska lämna över till våra barn och kommande generationers ömma vård. När det kommer till frågan om bensinskatten så ser jag i den en stor skiljelinje mellan tvångsinriktad socialism och uppmuntrande kristdemokratisk politik. Vi har idag ett stort problem med avgaser ifrån bland annat bilar och det är något som vi måste råda bot på. Viktigt att tänka på i vår iver att rädda vår jord är då på vilket sätt man vill göra det. Vill man chockhöja skatten på bensin – vilket direkt slår mot några av de fattigaste i samhället, de som inte har råd att köpa miljöbilar och de som bor på ställen där det inte finns kollektivtrafik. Dessa människor kommer fortsätta köra sin bil på dyr bensin och istället välja att dra ner på sina matkostnader. Den enda rimliga lösningen för att inte slå undan fötterna på dessa är att instifta premier och miljöbilsbonusar för att uppmuntra dem att köpa miljöbilar eller så kan man genomföra en sänkning av skatten på miljövänliga drivmedel. Positiva incitament istället för tvingande pålagor!

Jag bodde på landet tidigare (Tvärskog), det har jag gjort under hela min uppväxt och måste ärligt erkänna att jag inte gillar att behöva bo i en stad. Men jag fick välja mellan att äta mig mätt eller ta mig till skolan. Sån är verkligheten, drivmedelsskatten slår ut de med lägst inkomster, de som är beroende av bilen. Under valrörelsen knuffade jag och en annan KDU: are min bil inifrån Kalmar ut till landsbygden (Ljungbyholm) för att manifestera att vi inte hade råd att köra bilen. Vi brann för löftet om att kunna ha råd att bo kvar på landet!
Det var mycket bra att rikstinget valde att avslå motionen som skulle stoppa alla sänkningar av bensinskatten, men mycket fegt att de inte kunde tänka sig att slå fast att (kd) skulle jobba för att förankra förslaget i alliansregeringen.

Civilkurage – Stycket är tillägnat kvällstidningen Expressens ledarsida!

Expressens artikel om Rikstinget och KDU

För att bli tagen på allvar som ungdom krävs det förutom att man är påläst och ärlig också att man klär sig respektabelt. Vi unga kristdemokrater har valt att engagera oss politiskt pga. att vi ser problem i Sverige och världen. Vi tror på det globala syskonskapet, vi tror på förvaltarskap och vi tror att etik och moral är något som fattas i dagens samhälle. När jag som ung politiker vill ändra något på politisk väg så gör jag inte det genom att kasta gatsten, jag gör det inte iklädd trasiga byxor som hänger nere vid knäna och absolut inte med hår som en drogliberal-hippie. Jag klär mig i hela och rena kläder för att markera att jag är seriös med det jag säger. Det är väll det minsta vårt statsskick och väljare är värda?

När då Expressens Johannes kallar det som ”sker” i KDU för en förbruning kan man undra vad för någon människa han är och var han har sin moral och etik? När jag gick på dagis fick jag lära mig två saker, för det första att inte ljuga och för det andra att om man inte ska säga nått snällt ska man vara tyst.
Att påstå att Mikael Oscarsson ifrån Uppsala endast företräder Livets ord, för att många inom just den kyrkan röstar på honom är nog ändå det barnsligaste i ledaren, ungefär som att jag inte företräder (kd) utan landsbygden eftersom det var där folk kryssade mig. Vad gäller det vattenkammade håret så kan jag upplysa er alla om att jag använder Klippotekets frisyrgelé och inte vatten. Och du Johannes, om du i fortsättningen vill bli tagen för en seriös journalist så kan du ju börja med att kolla upp fakta. I fortsättningen är du välkommen att ringa mig och fråga på 073-1806887, ring helst inte efter kl 22.00 bara är du snäll, somliga har hederliga jobb att sköta dagen därpå.Eller så kan du fortsätta på din inslagna väg där du helt enkelt hittar på och förvränger fakta, då kommer du säkerligen komma långt, kanske att du om några år hamnar som chefredaktör på någon cool och respektabel tidskrift som Norrskensflamman.

Midsommar- Inte bara superi

Läs Barometerns artikel om KDU Kalmars midsommarfirande

I helgen var det midsommar, ljusets högtid tillika Sveriges mest firade tradition. Maten kan variera på från ort till ort men köttbullar, sill och nypotatis tror jag är något alla har gemensamt. Här i Kalmar firar vi det så traditionellt som möjligt, dans kring midsommarstången, allsång och mat flera gånger. Tyvärr uteblev dock midsommarkransarna i år. För ca 3 år sedan tog KDU Kalmar ett beslut kopplat till förvaltarskapstanken där vi slog fast att vi alltid skulle verka för en levande kultur. Min tolkning av detta är att vi har ett ansvar att erbjuda ett traditionellt firande av våra högtider. Vi minns säkert alla hur man som liten alltid firande oerhört traditionellt med små grodorna och åt den där äckliga fisken som våra föräldrar tvingade oss att smaka. Sen kom man upp i tonåren och alltmer av detta suddades ut, midsommar blev bara en annan ursäkt för många att supa sig redlösa.

Med detta i åtanke var det inte så konstigt att det var hela 35 personer ifrån hela Sverige som kom när KDU Kalmar för 3 år sedan arrangerade sitt första midsommarfirande. Många ungdomar saknar de sakerna som gav dem trygghet och gemenskap när de var små barn.

I takt med individualismen växer sig starkare och starkare finner människor att de minsann inte är beroende av andra människor, men tyvärr märker de även att individsamhället också innebär att andra inte behöver dem. De sakerna som förr i tiden gav gemenskap och mening åt tillvaron såsom familjen, kyrkan och hembygden (byn) har brutits ner. Kvar är städer där människor utan förankring stressar ifrån en plats till en annan. Men människan är och har alltid varit en flockvarelse och mår dåligt av utvecklingen, utan att egentligen förstå varför. Det är inte förvånande att det i den sekulariserade västvärden begås fler självmord procentuellt än i fattiga u-länder där svält råder.

Människor behöver gemenskap och traditioner för att må bra, man kan tycka att många av våra traditioner är löjliga, men det är likväl vad människan behöver – och vad KDU Kalmar erbjuder.Väl mött nästa år!

Solidaritet är vår plikt

Den 5:e mars skrev jag en artikel i Hemvärnstidningen, syftet med artikeln var att skapa debatt om de moraliska aspekterna kring internationella insatser, för att främja en positiv opinion som stöd till svenska soldater i utlandet, bland annat Nordic Battlegroup.

Jag fick givetvis kritik på den förra artikeln då jag även passade på att kritisera en tidigare artikel. Jag fick bland annat kritik för att jag som politisk aktiv engagerar mig i försvarsfrågorna. Jag kan till en viss del förstå er, många av våra duktiga officerare blev av med sina jobb pga. politikers beslut. Precis som många av er som läser den här tidningen, nu lägger ner timtals på att frivilligt offra er fritid för att tjäna samhället vid sidan av era jobb, så har jag valt att jobba med de här så viktiga frågorna på ett annat sätt. Jag upplevde att det i dagsläget fanns en nonchalans för försvaret och hemvärnets betydelse i den politiska debatten.

När det kommer till allmänhetens stöd till de människor som riskerar sin tid och sina liv för allas vår säkerhet och välbefinnande så upplevde jag, och upplever även idag att den förhärskade majoriteten av debattörerna gör det med en pacifistisk grundinställning, snarare än kunskap om militär historia, realitet och funktion.

Det gläder mig måste jag säga, att så pass många reagerade på min tidigare artikel, det betyder att folk bryr sig och tänker kritiskt när det kommer till utvecklingen av försvarsmakten. Men i ärlighetens namn måste jag erkänna att jag inte förstår av tidigare artiklar om huruvida Karlsson/Kantola är positiva eller negativa till internationella insatser med hänvisning till det ni skriver, inte heller huruvida ni anser att ÖB bör förskjuta tyngdpunkten till eller från internationella insatser?

Vad jag däremot förstår är att de som har svarat på min artikel har missat själva poängen, att argumentera för det moraliskt riktiga med insatser i utlandet! Jag fick i publicerade liksom opublicerade artiklar efteråt både kritik för att jag uppvärderade våra svenska officerare och utbildningar samt för att jag ville avveckla vårt nationella försvar.

Freden är inte självklar - Den måste vi kunna försvara

Det sistnämnda stämmer givetvis inte, KDU vill verka för ett starkt svenskt försvar i såväl fred som skymningstid, vi anser att försvarets främsta uppgift är och förblir att skydda Sverige mot invasion samt att skydda medborgarna mot inre och yttre hot.

Men vi i KDU ser – till skillnad ifrån vissa av de som kritiserat mig – inget motsatsförhållande till att försvarsmakten ägnar sig åt internationella insatser, vilket vi till syvende och sist anser handlar om solidaritet, samt att försvara vårt land mot yttre hot. KDU vill öka försvarsmaktens styrka och närvaro såväl internationellt som nationellt. Det finns även ur en försvarspolitisk synpunkt en oerhört positiv sak med officerare och soldater som faktiskt har upplevt krigets alla fasor på nära håll, nämligen att de då är psykiskt förberedda för vad det kan innebära om kriget en dag skulle komma till Sverige. Här är till exempel Estland en förebild, där det krävs att man har deltagit på en mission, just nu i Irak om jag inte minns fel. En liknande tanke finns även sedan flera år tillbaka inom den svenska armén om än mer uppmuntrande än tvingande.

När det däremot kommer till kompetensen hos de svenska officerarna kan jag dock knappast missuppfattas, att hävda att vår svenska militärutbildning och officersutbildning håller hög standard, högre än den utbildning som många av de amerikanska soldaterna fått är knappast något kontroversiellt. Det är ett faktum att USA har ett underskott på soldater vilket har lett till att stora delar av soldaterna som värvas kommer ifrån trasiga, lågutbildade och ibland rent av kriminella förhållanden, det är tyvärr ingen lögn utan en dyster verklighet.

Mina kritiker nämnde även att krig under FN flagg är ok och USA:s befrielse av Irak inte var det. På frågan om huruvida det var rätt eller fel att gå in i Irak kan jag inte uttala mig då KDU inte har någon åsikt om det. Vad vi däremot anser är att vi, som jag skrev tidigare har ett moraliskt ansvar för våra medmänniskor, oavsett var på jorden de bor. Vad jag talade om i min artikel var återuppbyggandet – inget annat – vilket USA:s soldater inte har rätt utbildning för, vilket också var det som presidenten erkände när han deklarerade att det behövdes en ny inriktning i Irak.

När det däremot kommer till frågan om huruvida FN ska tillåtas vara vår moraliska ledstjärna måste jag alltjämnt reagera. Hur många gånger har inte FN:s undfallenhet lett till miljontals människors lidande och död (nu senast i Darfur)? Har Andersson, Karlsson och Kantola någon gång reflekterat över det faktum att majoriteten av FN:s länder är diktaturer? Även Saddam Husseins Irak var medlem i FN.

Slutligen: Skulle jag få chansen att själv hjälpa mina medmänniskor genom att medverka i en mission så skulle jag med stolthet dra på mig uniformen och göra min plikt.

Christopher Dywik
Försvarspolitisk talesman
För Kristdemokratiska Ungdomsförbundet
(Publicerad i tidningen Hemvärnet 19-06-2007)

”A Non Facking Generation” låter sig inte skrämmas

Under natten mellan 5/6 och 6/6 fick KDU i Kalmar utstå hot och krossade rutor från den vänsterextrema terrororganisationen A.F.A.
KDU har tidigare uttalat sig om A.F.A:s metoder och påtalat vikten av att Kalmars etablerade partier reagerar med eftertryck. Det dem sysslar med är odemokratiskt och på gränsen till terrorism säger KDU:s distriktsordförande Christopher Dywik.

Det är skrämmande hur vissa människor tror sig stå över de demokratiska spelreglerna och givetvis känner vi oss illa till mods och är djupt skakade av att ännu en sån här incident tillåts hända, hot och förföljelser hör helt inte hemma i ett demokratiskt land som Sverige säger Christopher Dywik och fortsätter:
- AFA:s metoder visar på ett kollektivistiskt och förlegat socialistiskt synsätt på demokrati, företagande och människors frihet. Vi i KDU Kalmar tänker kämpa för att alla, även de med andra åsikter, ska känna sig trygga. Vi måste börja visa medmänsklighet och respekt för våra folkvalda.Anledningen att just KDU attackerades denna gången tycks bero på KDU:s nya kampanj ”a non facking generation” .Vi försöker gestalta att vi är en ny generation som tröttnat på förmynderi och ofrihet, en generation som väljer jobben före fackets maffiametoder förklarar Christopher Dywik. Vi i KDU tycker inte att det är fel att människor engagerar sig fackligt, tvärtom. Men något är fel med lagstiftningen när facket tillåts blockera småföretagare för att de inte vill teckna kollektivavtal för sina anställda. Vad vår kampanj riktar sig emot är inte det fackliga arbetet utan den sidan av fackföreningsrörelsen som inte bryr sig om ifall de anställda vill ha kollektivavtal eller ej, den sida som inte bryr sig om huruvida det skulle gynna eller missgynna de anställda. När ett företag tvingas lägga ned sin verksamhet på grund av blockader från facket, drabbas de anställda – dem som A.F.A säger sig företräda!(artikeln är ett pressmeddelande som har skickats ut till diverse tidningar efter händelsen)

Dåne liksom åskan bröder…

Jag har arbetat idag, känns lite konstigt att arbeta på nationaldagen när den äntligen har blivit en röd dag. Faktum är att min absolut första insändare handlade om just det, lite ironiskt må jag säga.

Har försökt få lite feststämning ändå; Kostym på, en liten bordsflagga med och så bjöds det på Sverige-kakor på jobbet … mums!

Oja, eftersom jag nu så här efter jobbet vill njuta av min ledighet så rekommenderar jag istället två andra bloggar som på ett utmärkt sätt förmedlar mina känslor en dag som denna.


http://jesoderbaum.wordpress.com/

http://elfstrom.wordpress.com/

Må vi då i toner svära…..

Öppet brev till bloggportalen Motvärnet

Vi vill med detta brev meddela vårt tydliga avståndstagande från både bloggportalen Motvarnet.se och från de åsikter som framkommer på de andra bloggar som är listade där. Vi har alla tre vid olika tillfällen och flera gånger skrivit till den på hemsidan angivna kontaktadressen och krävt att våra bloggar stryks från listan. Så har ännu inte skett.

Vi är inte tillfreds med att våra åsikter jämförs med sverigedemokrater, vare sig det sker på hemsidan Motvarnet.se eller någon annanstans.

Det vederbörande gör strider mot Upphovsrättslagen. Till att börja med är det olovlig framställning (jfr §1 och 2, se särskilt §2 st 2 i detta sammanhang). För det andra är verken tillgängliggjorda för allmänheten i ett sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen (§3 st 2). Se också §5, där det framgår att den som genom att sammanställa verk eller delar av verk visserligen har åstadkommit ett litterärt ”samlingsverk” som vederbörande kan hävda upphovsrätt till, men att hans rätt inte avser de särskilda verken.

Vi vill med detta nu först markera att vi är införstådda med den saken och tillse att den anonyme personen bakom Motvarnet.se också är införstådd med detta. Personen bakom Motvarnet.se har absolut inte vår tillåtelse att länka in våra bloggar i detta sammanhang, och vi kräver, återigen, att vederbörande stryker länkarna till våra bloggar.

Christopher Dywik (kd)
Jakob E:son Söderbaum (kd)
Dag Elfström (kd)