Kyrkorna skapar den bästa integrationen

Igår besökte jag tillsammans med min goda vän – tillika 2:e vice distriktsordförande för KDU Kalmar – Teodor Bergström den nystartade församlingen klippan i Rockneby norr om Kalmar. Som mer traditionellt kristen på besök i en frikyrka så höll jag en tämligen låg profil. Temat för kvällen var en internationell afton där människor ifrån flera olika länder och kulturer skulle träffas för att umgås, äta varandras mat och för att på så sätt förstå varandra.

Jag som alltid har varit nyfiken på allt nytt tog åt mig lite av varje vilket resulterade av två rejäla berg av mat. Jag smakade lite av varje och jag kan såhär i efterhand glädja mig åt att jag valde att följa med, då jag annars inte hade kunnat konstatera att jag fick smaka på en av de godaste sakerna jag någonsin har ätit. Det var någon sorts köttfärsgrej med ägg i, så om någon vet vad det var så får ni gärna skicka mig ett recept. Men erkännas bör att det absolut godast dock var den gamla hederliga svenska rätten: Janssons frestelse:)

Av ren slump hade jag satt mig mitt emot en medelålders kille som tydligen hade varit aktiv i KDU när man var i min ålder. Han var inte längre medlem utan hade lämnat partiet i mitten av 1990-talet då han ansåg att partiet hade blivit alltför EU-vänlig. Som EU-kritiker kom vi väl överens och vi talade länge om Kristdemokraternas utveckling, internationellt demokratiarbete och det okränkbara människovärdet.

Kvällen löpte på, vi åt gott, pratade, skrattade och tro det eller ej så sjöng och dansade vi också. Det fanns ett band som kompade en om man ville framföra något, en chans många tog. Vi diskuterade ett tag om att vi skulle våga oss på att sjunga Mörkblå-ideal eller Ni ska få se att allt blir bra.. men trotts Teodors mors påtryckningar bangade vi, och bad dem istället spela upp till dans med klassikern Leende mörkbruna ögon, kan det bli mer svenskt?:)

Hur som helst, själva poängen med det här inlägget är att slå ett slag för det oerhörda jobbet som församlingarna och andra ideella organisationer gör för integrationen. Visst kan ett projekt ifrån regeringsnivå ibland lyckas, men jag betvivlar mycket starkt att ett sådant projekt kan skapa en sån sammanhållning mellan människor, på ett så naturligt sätt som en församling. Kyrkorna skapar troligtvis den bästa integrationen.

Kräftor och katolsk mässa i Uppsala

I skrivande stund sitter undertecknad på en buss ifrån Uppsala och gläder sig åt uppfinnandet av bärbara datorer och Walkman-mobiler. Utan tonerna av Sabaton och The Right Brothers skulle undertecknade troligtvis inte ha överlevt dagen och gårdagens 8 timmar på buss fram och tillbaka mellan Uppsala och Kalmar.

Anledningen att undertecknad utsätter sig själv för detta är för att kunna närvara på borgerliga studentföreningen Heimdals traditionella kräftskiva. Kräftskivan och föreningens övriga traditionella firanden av högtider är vida kända i borgerliga kretsar runt om Sverige. Att undertecknande råkar ha en mängd partikamrater som är medlemmar inklusive en styrelsemedlem, som ständigt kommer med inbjudningar eller berättar anekdoter om festligheterna, gjorde att undertecknad tillslut bestämde sig för att avsätta en helg för ändamålet.

Efter en 8 timmars bussfärd var undertecknade äntligen framme i Uppsala. Efter ett intag av korv och mos samt en välbehövlig dusch hos partikamraten Jacob Söderbaum gjorts begav vi oss till föreningens lokal där styrelsen mötte upp och hälsade alla hjärtligt välkomna. Efter välkomstdrink och en egenhändigt I-hopknåpad kräfthatt tillverkats åt Söderbaum satte vi oss ned tillsammans med fröken Karlström, som var undertecknades bordsdam för kvällen. Givetvis höll middagen hög standard, fina kräftor och utsökt potatis serverades tillsammans med ett gott vitt bröd vilket följdes av kladdkaka (eller nått) till efterrätt. I sann studentmanér så uteblev inte heller sångerna, dock hade föreningen av en outgrundlig anledningen plockat bort “Björneborgarnas marsch” ut sånghäftet, vilket förargade undertecknade då han hade passat på natt öva lite extra på just den sång.

Som “pricken över i” så fick undertecknade dessutom känna av att han bodde hos en katolik då det var “tidig” uppgång som gällde för att inte missa mässan. Det var det väldigt trevligt att besöka en gudstjänst och då speciellt roligt att för första gången sedan min flytt ifrån Irland besöka en katolsk mässa och se på likheter och skillnader ifrån Svenska kyrkan. Erkännas bör också att eftersom undertecknas inte har känt sig helt tillfreds med någon av kyrkorna inne i Kalmar, så är det alltjämnt vid besöken hos föräldrarna ute i Tvärskog som kyrkobesök blir av.

Det är nu med en trevlig kräftskiva i minnet, en innestående fika och ett löfte om en gratis lunch i Stockholm som undertecknade sätter punkt för dagen.

Nutid, dåtid, framtid

Under de senaste åren har Medeltidsstaden i Kalmar AB (tidigare känd som Salvestaden) debatterats flitigt i Kalmars tidningar. Nu rapporteras det om att Medeltidsstadens personal slutar och staden och verksamheten som har byggts upp under 10 års tid ska läggas ner. Vissa personer har alltid kämpat emot verksamheten oavsett på vilket sätt den har drivits, givetvis av ideologiska skäl. Å andra sidan har vi de som ser Medeltidsstaden som en marknadssatsning som vilken nöjespark som helst. Å tredje sidan har vi de människorna som har ett genuint intresse för historien, undertecknad tillhör denna grupp.

Som Kristdemokrat anser undertecknad att ett av de viktigaste målen är just att återknyta kunskap om vår historia och föra den vidare till kommande generationers ömma vård. Medeltidsstaden var genom sitt pedagogiska arbete, sina upplevelsedagar, sina gästabud och sitt engagemang det allra starkaste verktyget för att göra det här. Liknande arbeten som det Medeltidsstaden gör, bedrivs på många platser i Sverige, dock utan det unika historiska arv som vi i Kalmar har. Det är oerhört tråkigt att verksamheten inte har fått den status den är värd. Till er som aldrig varit där kan jag bara säga: Det var den bästa historiska upplevelse som har gått att få i Sverige, och den fanns i Kalmar.

För alla som har någorlunda insyn i hur Medeltidsstaden har drivits så vet ni att verksamhetens kärna har utgjorts av en grupp idealister och volontärarbetare, som verkligen trott på det de jobbat med. Just därför tillhörde undertecknad en av de personer som blev överlycklig när det stod klart att flera av Kalmars företagare var beredda att axla ansvaret för Medeltidsstaden. De talade om stora satsningar, stora förändringar. De hade i samma affär köpt upp marken runt medeltidsstaden och talade om att man här skulle anlägga något större. Man talade om konceptet “nutid, dåtid och framtid”.

Men när man nu läser om det hela i tidningen går det inte att undvika att tro att de nya ägarna överhuvudtaget aldrig var intresserade av att bygga ut och utveckla Medeltidsstaden, utan endast av att tjäna en hacka på marken. Oavsett om så är fallet eller ej så anser undertecknad att det är synnerligen okänsligt att behandla Medeltidsstadens oerhört kompetenta personal på ett sätt som det här. Det var med ägarnas ord om något större som dessa valde att stanna kvar och arbeta trots alla negativa skriverier.

De som har ansvaret för Medeltidsstaden nu och de som tidigare bestämde över verksamheten har troligtvis inte förstått vad långsiktighet och ordentliga marknadsföringsplaner kan ge. De styrande verkar tro att bara verksamheten är rolig så kommer folk att komma. För så fungerar det ju på Astrid Lindgrens värld. Vad de inte verkar förstå är att verksamheten inte ens går att jämföra. I den världen är en marknadsföringsbudget i 10-miljonersklassen inget anmärkningsvärt.

(Artikeln publicerad i Barometern 19/9 och Östra Småland 20/9)

Vem har sagt att Kristdemokrater inte har humor?

Som Kristdemokrat får man ofta höra att man är stel och tråkig, man är inte som folk i mest med andra ord. Det finns säkert Kristdemokrater som är stela och tråkiga på samma sätts om dett finns stela och tråkiga personer i alla partier. Hur som hellst, KDU Kalmar är beviset på att vi inte är det i Kalmar län i alla fall, följande gick att läsa i Expressen häromdagen:

”Johans frieri till Kishti gick vägen
Kärleksförklaringar, diktläsning och ett frieri. Kvällens avsnitt av ”Idol” gick i kärleken och skönsjungandets tecken. Johan Eriksson var en av de sökande som hade något annat än sång i tankarna då han klev in i juryrummet.

- Jag tycker om Kishti. Hon ser bra ut. Det är därför jag är här, berättade Johan Eriksson. Han började sedan sitt framförande med att läsa kärleksdikten innehållande ett frieri till Kishti, som med ett leende på läpparna lyssnade till Johans ord. Efteråt berättar Kishti att hon inte är gift, men förklarar att hennes hjärta precis blivit taget.- Ja, kärleken är som en djungel. Den är ju stor och djup, säger Johan Eriksson.

Johan Erikssons dikt till Kishti
”Mina ögon, de en gång på teven slant. Då såg jag denna dam som verkade ha ett hjärta av diamant. Det är inte det, men det är just hennes leende som förgyller hennes utseende. Men om hon faller för denna dikt, som hennes make ska jag fullfölja min plikt.”

På bilden: Johan, undertecknad, Jonatan, Alexandra,Fredrik

Ok, vad är inte det om inte humor? Det vore fy skam om inte Johan kunde få sig ett eget Tv-program nu. I värsta fall får vi väl börja sända ”KDU TV” med Johan över bloggen (Johan läser dikter). Nått att fundera över när Johan kommer tillbaka ifrån sin militärtjänst.

För kort på Idol-Johan kontakta undertecknad på: dywik@kdu.se :)

Sånt händer inte i Sverige

I kväll sköts en man ihjäl på öppen gatan i Helsingborg, i Göteborg rapporteras det om skottlossning var annan kväll. I Stockholm talar man om hårdare straff för olaga vapeninnehav. Varför inte ta och se till att polisen får de befogenheter de behöver istället, dags för lite reformer som skrämmer brottslingarna istället för brottsoffren!

Annat kul som händer i världen är att Saudiarabien köper brittiska stridsplan. Tur att det inte finns så mycket vapen i den delen av världen idag. Och så tillbaka till Stockholm där de flesta som besökte fredagsbönen i Stockholms moské tyckte att regeringen borde lagstifta om ett förbud mot förlöjligande av profeten Mohamed.

Personligen tycker jag att det är fruktansvärt när man driver men en människas tro, men vi lever inte på medeltiden eller mellanöstern och då får man tyvärr räkna med att yttrandefriheten också gäller idioter. Men å andra sidan var det väll troligtvis på grund av att vi i Sverige har yttrandefrihet som de(muslimerna) flyttade hit för första början. Oavsett vad, jag väljer att tro att det var reportern som ställde vinklade frågor.

Rektorn borde be om ursäkt

Rektorn Pär Blondell på Strandskolan i skånska Klagshamn förbjuder ett gäng åttondeklassare att var med på skolfotograferingen. Anledningen, de bar svenska landslagströjor. Enligt Rektorn kunde detta tolkas som en politisk manifestation och kan signalera främlingsfientlighet. Enligt rektorn skulle spridningen av skolkatalogerna i Malmöområdet kunna resultera i rykten om ”rasisterna från Klagshamn”.

Jag är säker på att rektorn handlade i gott uppsåt och i en föreställning att han hjälpte ungdomarna. Men rektorns handlande har de facto motsatt effekt och riskerar att leda barnen rätt i händerna på rasister. För vad rektorn genom sitt agerande egentligen säger är att om man är svensk så ska man skämmas för sitt ursprung, att vara svensk är något fult.

Dessutom stämplar rektorn även barnen, om än omedvetet, som rasister. Att bli stämplad som rasist i en sådan ålder är knappast något eftersträvansvärt, en sån stämpel sitter i länge och är svår att tvätta bort. Vad rektorn nu borde göra är att kalla till sig skolans alla elever och familjer och i deras närvaro uttryckligen be eleverna och deras föräldrar om ursäkt.

Det här bilden är ingen politisk manifestation. Det handlar inte heller om liv eller död, det här handlar om fotboll det är så mycket större.

Vad har hänt med den borgerliga försvarspolitiken

I och med Mikael Odenbergs avgång som försvarsminister verkar det som att alla politiska rörelser i Sverige är överens om vilken försvarspolitik som ska drivas. Så är dock inte fallet, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet ställer inte upp på den nya svenska försvarspolitiken.

Innan valet kritiserades vänsterkartellen för att de utan förbehåll slaktade försvaret, ifrån borgerligt håll röstades det emot deras förslag och i synnerhet ifrån moderat håll utlovades det – till regementsorternas glädje – ett ökat anslag till försvaret. Under Almedalsveckan i år var detta helt bortglömt. Där förklarade den ”moderata” finansministern Anders Borg att regeringen tänkte spara in på Försvarsmakten. Sedan dess har det bara gått utför. Värnplikten ska avskaffas och därmed den folkliga förankringen och bredden hos försvarsmakten. Likaså straffbestämmelserna kring värnplikten, det ska alltså vara helt i sin ordning att hoppa över det man upplever jobbigt eller tråkigt under sin militärtjänst.

Vidare ska det dras ner på pengarna till våra svenska utlandsstyrkor, när det egentligen hade planerats för en utlovad satsning. Det ökade anslaget som krävts för att vi skulle kunna fullgöra våra internationella fredsbevarande åtaganden, såsom vår solidariska plikt mot våra medmänniskor kräver, uteblev. Våra svenska förband ska spara ner på militärutbildningen, det upplevs som att våra värnpliktiga får träna alldeles för mycket praktiskt och med för mycket skarp materiell. Att detta sedan är något som soldaterna anses behöva för att kunna överleva i en stridssituation verkar regeringen bry sig mindre om. I deras ögon verkar försvaret och vår nationella säkerhet bara var en bricka i ett politiskt spel. Att det finns reella hot mot Sverige utom och inom Sveriges gränser bryr de sig föga om, det finns ingen folkopinion för att så är fallet och fakta duger inte.Ska det verkligen behöva fortsätta vara på det sättet?

Kristdemokratiska ungdomsförbundet tänker i vart fall stå fast vid våra övertygelser. Vi är seriöst oroliga över Putins aggressiva politik, dess upprepade kränkningar av yttrandefriheten och oppositionen, ”de Putintrognas” attacker på ambassader och ambassadörer (däribland Sveriges). Vi är riktigt oroliga över den grogrund för terrorism som håller på att skapas i Sverige i brist på samhällsgemenskap.

Det är oerhört sorgligt att moderaterna inte tar sitt ansvar för landet. För att vända denna trend krävs det att fler än vi politiskt aktiva reagerar. KDU kommer att göra sitt bästa för att kristdemokraterna ska verka tydligare i denna riktning. Försvaret är landets livlina, det är inte till för att vara en budgetregulator i ”det nya arbetarepartiets” hand.

”Den som inte intresserar sig för politik riskerar att styras av dårar” heter det. Idag när vi har fått en före detta vapenvägrare som ny försvarsminister är det en större sanning än någonsin.

(Publicerad i Västervikstidningen 7/9 , Karlskogatidningen 8/9, Oskarshamnstidningen 13/9, Barometern 14/9 och Gotlands Allehanda 15/9)

Kristdemokraterna levererar

Igår när jag för en gång skulle lyssnade på radio kom ett mycket efterlängtat besked. Den 1 juli 2008 införs möjligheten att få kommunalt vårdnadsbidrag.

Det här är en av de allra viktigaste frågorna för oss Kristdemokraterna och därför kan man inte låta bli att se det som en av regeringstidens kanske viktigaste beslut. En del i den familjepolitiska reformen innefattar även en jämställdhetsbonus. När jag från början hörde tal om denna blev jag mycket besviken då den frekvent utpekade kvinnor som svagare. Men nu när det rapporterades om den igår verkar det istället som att den riktar sig till den av föräldrarna som tjänar minst, vilket även kan vara mannen. Mycket gott, jag ska hålla mig hemma och leka så mycket jag kan när jag får mina barn, så får min fru jobba och slita :)

Givetvis gick MUF:s nyliberale ordförande Niclas Wykman ut och kallade det hela för kvinnofientligt. Så mycket var det med MUF:s frihetstänk. MUF vill tydligen fortfarande ge människor frihet att knarka, men inte frihet att själva bestämma över hur de vill planera och fördela tiden med sina barn.

Fakta: Vårdnadsbidraget riktar sig till föräldrar med barn mellan ett och tre år som vill vara hemma lite längre efter föräldraförsäkringens slut. De kommuner som så önskar kan ge ett skattefritt kommunalt bidrag på 3 000 kronor per månad. Fullt vårdnadsbidrag får den vars barn inte utnyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen. Föräldern kan förvärvsarbeta och samtidigt uppbära vårdnadsbidrag. Vårdnadsbidraget ska kunna trappas av mot graden av nyttjande av offentligt finansierad barnomsorg. Jämställdhetsbonusen skapar bättre möjligheter för såväl mammor som pappor att ta ett aktivt ansvar för barnen under föräldraledigheten.