Just nu sitter undertecknad på väg hem ifrån Stockholm och höstens ordföranderåd. Ett ordföranderåd är en helg då ordförandena för alla KDU:s distrikt samlas för att utbyta idéer, lufta missnöje och givetvis ha det väldigt trevligt. Den här gången hade vi bland annat besök av Elise Claeson som har skrivit boken Mamma@home.se.
Mycket kan man säga om henne, men konflikträdd är hon då rakt inte. Många nickade instämmande när hon slog fast att den socialistiska/liberala individstaten medvetet motarbetar familjer och uppmuntrat till singelliv “a la sex and the city” av den enkla anledningen att singlar är lättare att administrera. Det finns givetvis som inom alla organisationer personer med avvikande åsikter, vilket tydligt visade sig under den efterföljande diskussionen. Exakt vad dessa personer ansåg tänker undertecknad givetvis inte gå närmare in på, för undertecknad är det nu, som alltid, barnens välbefinnande som står i centrum.Men undertecknad kan åtminstone klargöra att när det kommer till de rent jämställdhetspolitiska aspekterna av det hela, så anser undertecknad att vi ibland snöar in oss allt för mycket vid fina ord och klyschor. Vi slår knut på oss själva och plötsligt har vi i samma mening både talat gott om en sak och fördömt densamma. I första skedet uttalar man sig om att män och kvinnor är olika och att detta ska respekteras, kvotering är av ondo och genustänk detsamma. I andra skedet slår man fast att kvinnor och män trots det alltid skall beredas samma möjligheter och behandlas likadant.
Och visst, det verkar ju inte konstigt i första anblicken. Men det är faktiskt den absoluta motsatsen. Det där med att behandla killar och tjejer likadant tänker då undertecknad aldrig göra. Undertecknad tänker fortsätta dra ut stolar åt damer, öppna dörrar, köpa puttinuttiga små presenter, bjuda på middagen eller bion eller en sådan självklar sak som att vända mig om ifall en dam ska byta om. När en tjej fryser erbjuder undertecknad dem givetvis min jacka, när de bär på en alldeles för tung väska eller matkasse erbjuder sig undertecknad att bära den. Så tänker undertecknad uppfostra mina framtida söner att behandla sina flickvänner och dambekanta och så vill undertecknad att mina framtida döttrar ska behandlas.
Det kan uppfattas som gammaldags och kanske är undertecknad det, men kvinnor är kvinnor och de förtjänar att behandlas som det. De förtjänar att respekteras som de är var sig de vill bli hockeyproffs, chefer eller sjuksystrar. Vare sig de vill knyppla, virka eller lira TV-spel på fritiden. Ens persons kön ska aldrig behöva hindra den att nå dit den vill, men på grund av våra genuppsättningar så är kvinnor genetiskt bättre på vissa saker, som till exempel att göra flera saker på en gång, samtidigt som de kan vara sämre på andra saker. Kontentan i det undertecknad försöker säga är att kvinnor aldrig ska behöva uppföra sig eller behandlas som om de vore killar för att få acceptans.
Vad gäller undertecknad själv har undertecknad två krav på en bra jämnställdhetspolitik. 1. En kvinna och en man som jobbar med samma sak på samma plats ska ha samma lön. 2. Sluta försöka förändra män och kvinnor till någon slags “mitt emellan kön“, sluta politisera allt!
Publicerat av Dywik 
