Idag är Anna Odell på besök i Kalmar konstmuseum för att presentera sitt ”konstverk”. Jag hade gladeligen gått dit och ställt henne några hjärtliga frågor. Jag hade frågat henne hur gammal hon är egentligen: man säger till små barn att dem ej får busringa till 112, men hon en vuxen skriker varg så det tjongar om det. Jag hade velat fråga henne hur hon kan vara så egoistisk att hon kan göra nått sånt här som uppenbart kommer drabba en redan utsatt grupp i samhället, dem med psykiska sjukdomar. Vi vet att det i dagens samhälle har en psykiatri i kris där stora delar av unga mellan 16-24 har självmordstankar och där det är oerhört svårt att bli inlagd och bli tagen på allvar. I en sådan verklighet väljer Odell att skrika varg, på andras bekostnad.
Vidare är det skam och en fläck på Kalmars banér att vårt konstmuseum hyllar och ger en röst åt detta omogna och olagliga (ja ja, vi får se om hon döms) tilltag. Allt är konst heter det numera. Var det konst när Folkfronten kastade Toblerone på Mona Sahlin på första maj? Var det konst när en man kastade en tårta på kungen? Var det konst när en ”reporter” sprutade vatten på statsministern(men som lika väl hade kunnat vara syra). Var det konst när några ungar busringde in ett bombhot i härom året?
Enligt Odells ”moderna” och slappa tolkning av vad som är konst så är allt som man vill konst, men då betyder det ju även att inget är konst. Något att fundera på både en och två gånger alla ni som genom ett besök ger henne erkännande.
Publicerat av Dywik 
