Sveriges flagga är inte rasistisk eller kränkande

Det tycks inte gå en dag utan kulturradikalernas oresonliga attackera mot våra gamla och omtyckta traditioner eller annat som håller oss samman i Sverige. Nu är det inte bara de traditionella skolavslutningarna i kyrkan som ska bort, nu är den svenska flagga åter i skottgluggen.

Jag har förvisso aldrig gillat själva grejen att kladda ner flaggan med sin stads eller lags namn på som man ofta gör i sportvärlden. Och visst finns det dåliga saker med Sverige nu och i historien. Men att kalla Sveriges flagga – världens näst äldsta fortfarande använda flagga – för provocerande och kränkande. Att insinuera att den är rasistisk och sparka på den! Det är, ursäkta språket, ta mig fasen inte bara provocerande. Det är också en kränkning, en spottloska rakt i ansiktet på alla människor igenom historien som har kämpat och offrat blod, svett och tårar för att bygga upp och försvara hus och hem, vårt lands självständighet, statsskick och våra värderingar.

Vi tänker sällan på det men vi tillhör en liten klick som tack vare våra förfäders uppoffringar kan skatta oss lyckliga. Vi behöver inte oroa oss för att bli bortförda mitt i natten för att vi har yttrat oss negativt om regeringen, för att våra fruar ska bli våldtagna medan vi är på jobbet eller för att våra söner ska tvingas bli barnsoldater.

Det är en välsignelse men också något som förpliktigar. Vårt land har inte blivit vad det är av sig själv. Det har tagit tid och det har kostat. Vårt land har byggts upp och formats till vad det är idag under hundratals år av hårt arbete, blod, svett och tårar med den kristna etiken och moralen som ledstjärna.

Vi människor har inte bara rättigheter utan också moraliska skyldigheter. Det minst vi kan göra för att visa vår tacksamhet är att låta vår blå-gula korsfana vaja vid varje hus och vid varje sportevenemang.