Konstigt argumenterande av Hellberg

Förra veckan presenterades valresultatet från kyrkovalet och som ett brev på posten så gick Jonas Hellberg (S) ut och skyllde valresultatet och det låga valdeltagandet på komministern Gustav Björk och biskopen Sven Thidevall i Växjö stift. Varför? Jo för att Björk hade haft fräckheten att påstå att Svenska kyrkan, likt alla andra församlingar, borde styras av dem som är aktiva där. Thidevall får en släng av sleven för att han inte agerade mot Björks grundlagsskyddade rätt att uttala sig

Det var i Kalmar domkyrkoförsamling, där Hellberg (S) själv kandiderade, som Kalmar kommuns lägsta valdeltagande noterades. Socialdemokraternas valresultat var inte heller särskilt högt där så visst kan jag förstå hans besvikelse och irritation. Frågan man dock borde ställa sig är om inte Hellberg (S) själv genom sina utspel om att präster och vissa icke-partipolitiska motståndare skulle förses med munkavel, likaväl kan ha varit en bidragande orsak till ett lågt valresultat och deltagande? Måhända ville många Socialdemokratiska väljare värna yttrandefrihet och freda kyrkan ifrån partipolitikens värsta sidor med personangrepp och smutskastning. Hans uttalanden ansågs trots allt så pass extrema att till och med Vänstern i Svenska kyrkan gick ut och tog avstånd ifrån dem, all heder till dem.

Hur trivialt det än må låta så är det egentligen ganska obehagligt när en ledande företrädare, oavsett parti, vill inskränka yttrandefriheten. Givetvis skall kommunala tjänstemän få engagera sig politiskt lika väl som präster skall få yttra sig i trosfrågor och andra frågor som rör kyrkans utveckling, allt annat vore läskigt. Tittar man dessutom på det som Hellberg (S) har sagt så står det ganska snabbt klart att Hellberg verkar inneha en viss okunskap om en prästs arbetsuppgifter. Det är nämligen rent felaktigt att hävda att präster ”bara” är tjänstemän. En prästs jobb som själavårdare handlar inte bara om att döpa, viga och begrava människor utan också att med sin tro och teologiska utbildning vara en församlings herde.

Våga stå upp för demokrati och yttrandefrihet

Under sommaren har Kalmars tidningar ägnat oerhört mycket tid åt att skriva om ”nynazismen” i Kalmartrakten. Det är bra att traktens föräldrar blir upplysta om att olika anti-demokratiska organisationer verkar i Kalmartrakten och på så sätt vet att det kanske är läge att ta upp diskussionen kring demokrati, yttrandefrihet och alla människors okränkbara värde med sina barn.

I just det här fallet är jag dock rädd att tidningarna har hjälpt nationalsocialisterna lite väl mycket med deras marknadsföring i sommar. En dagstidning bör i mina ögon skriva om nyheter. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag faktiskt inte det är en så stor nyhet att några nynazister har hyrt en hembygdsgård för ett möte, så att man behöver skriva om detta i princip varje dag i en veckas tid. Att olika anti-demokratiska organisationer börjar etablera sig och sin verksamhet är givetvis något som även oroar mig. Men så mycket som skrivs om dem skulle man ju nästan kunna tro att deras medlemsantal överstiger något av de etablerade partiernas eller att de har goda chanser att erövra en stol i någon av vårt läns fullmäktigeförsamlingar, vilket inte är fallet.

Men låt oss nu titta på den frågan som egentligen indirekt har diskuterats. Ska vi i ett demokratiskt samhälle verkligen tolerera att nationalsocialister och andra anti-demokratiska grupperingar träffas och håller möten? Ska vi tillåta att de som vill avskaffa demokratin får yttra sig?

En av den nationalsocialistiska rörelsens starkaste propagandavapen brukar vara det som dem kallar ”det demokratiska hyckleriet”, det vill säga att vi riksdagspartier endast står upp för yttrandefrihet när det passar oss själva och aldrig när den används för att kritisera någon av oss. Detta används för att vi visa på att vi helt enkelt är skurkar som gärna talar om demokrati och yttrandefrihet men egentligen inte själva tror på det hela, utan endast gömmer oss bakom den fina retoriken för att kunna förskansa oss pengar och makt. Därför vill jag nu klargöra min syn på yttrandefrihet i en förhoppning att andra ska ta efter och på så sätt en gång för alla avväpna nationalsocialisterna.

Om en organisation eller ett parti inte stör allmänheten och bryter mot våra lands lagar så har de en lagstadgad rätt att träffas och hålla möten. Detta gäller såväl för nationalsocialistiska, kommunistiska eller islamistiska organisationer. Uppmanar de däremot till våld eller försöker påverka de styrande genom våld eller planerar att gripa makten genom våld, då skall de terroriststämplas och behandlas utifrån det. Men den dagen vi börjar inskränka grundläggande rättigheter för dem vars åsikter vi finner motbjudande, den dagen har vi tagit första steget mot totalitarism och diktatur. Eller som Sir Winston Churchill uttryckte det: När fascismen återvänder kommer den i skepnad av anti-fascism.

Tror vi på demokratin och vill att även våra barn ska få växa upp i ett demokratiskt Sverige så måste vi stå upp för de värderingar, principer och lagar som vårt land vilar på och ta debatten varhelst förslagen om inskränkningar dyker upp. Den viktigaste ingrediensen för att försvara våra demokratiska rättigheter och vårt statsskick är att visa att det fungerar. Gör vi det motsatta visar vi, oavsett våra intentioner, att demokratins fiender har rätt. Striden mot anti-demokratiska element skall, så länge de följer demokratins spelregler, inte ske genom att inskränka deras demokratiska rättigheter. I ett land finns det rättigheter och skyldigheter. Lever man inte upp till dessa så inskränks ens rättigheter, annars inte. Jag kan inte som demokrat låta bli att reagera när inskränkningar av obekväma åsiktselement diskuteras. Den främsta anledningen till detta är främst rädslan över vilkas åsikter som skall kväsas härnäst, kanske är det mina. Vi har i Sverige under en lång tid sett hur små förändringar åt gången har gjort att beslut som egentligen borde vara kontroversiella, har gått igenom utan några större protester. Detta fenomen är mer känt som de små stegens tyranni och gestaltas enligt mig bäst genom den dikt som Louis Needermayers skrev i Dachau 1942.

Först kom de och hämtade kommunisterna men jag sade inget, jag var ju inte kommunist. Sen kom de och hämtade syndikalisterna men jag sade inget, jag var ju inte syndikalist. Sen kom de och hämtade judarna, men jag sade inget, jag var ju inte jude. Sen kom de och hämtade katolikerna men jag sade inget, jag var ju inte katolik. Till slut kom de och hämtade mig och då fanns det ingen kvar som kunde säga något.

Nyheter på bloggen 2009-09-08 – Kommunismens brott mot mänskligheten

Under förr förra vecka hade jag ledigt, vilket i realiteten tyvärr betyder att jag hade fullt upp. Efter en sommar utan i princip någon ledighet och nu en vecka full med möten och föreläsningar avslutades veckan med en kryssning till Polen. Det var en perfekt knorr på sommaren, några goda vänner och så något varje redig smålänning som mig själv kan uppskatta, fin mat och dryck till en billig penning (en sparad krona är en tjänad krona). Detta gjorde tyvärr också att jag inte hann lägga upp det tänkta tipset av artikel för den veckan, så den kommer istället nu vilket faktiskt passar bättre.

Den föreläsning som jag besökte under förr förra veckan berörde nämligen den artikeln som jag hade tänkt tipsa om. Det var en föreläsning på Kalmar stadsbibliotek med den trevliga Lundaprofessorn Kristian Gerner om livet i kommunismens Sovjet, som en del i Levande historias upplysningskampanj om brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer.

Dagens tips är nämligen artikeln Uppmärksamma kommunisternas och islamisternas religiösa rensning skriven av ingen mindre än Kristdemokraternas mest kryssade riksdagsman, Lennart Sacredeus från Mora, ursprungligen bördig från Torsås söder om Kalmar.

Jag kommer att dröja mig kvar vid själva upplysningskampanjen ett tag. Själva upplysningskampanjen har nämligen varit ganska omdebatterad. Vissa hävdar att den inte är tillräckligt omfattande, kommunismen har trots allt sammanlagt över 100 miljoner människoliv på sitt samvete. Vissa, både ifrån höger- och vänsterhåll hävdar av olika skäl att det är fel med denna typ av ”propagandakampanjer” då man istället borde satsa på att höja kvalitén på grundskolans historieundervisning. Jag kan till viss del hålla med om att det i princip är fel att bara informera om några få totalitära rörelser och bara några utvalda folkmord och inte alla. Men när vi talar om kommunismen så är det, likt Kristian Gerner sade en rörelse som fortfarande attraherar människor och min fasta övertygelse är att skolans bristfälliga undervisning är en av huvudanledningarna till detta. Detta måste åtgärdas snarast.

Jag sitter här just nu och tittar på upplysningskampanjen om Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer. Märk orden, det står inte Kommunismens brott mot mänskligheten utan Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer. Trotts att man nu äntligen lyckades köra över vänsterpartiet i frågan och upplyser om det hela, så vågar man fortfarande inte ta steget fullt ut och analysera kommunismen som ideologi. Fortfarande tycks det finns kvar någon sorts tanke hos folk om att kommunismen i grund och botten är en god tanke men att den bara har utnyttjats. Tillåt mig rent ut sagt spotta på detta fullständiga hån mot alla miljoner som har mördats för att de tillhörde fel grupp människor, hade fel åsikter, fel jobb eller såg ut på ett sätt som inte passade in i det kommunistiska drömsamhället. Folk brukar hävda att det är en fin tanke att alla ska ha det lika. Nej, det är inte en fin tanke, det är en idiotisk tanke som visar att man aldrig var varit ute i verkligheten. Alla är inte lika, alla har inte lika förutsättningar, behov eller drömmar. Det räcker att en enda person avviker från den utopiska föreställningen om hur människor ska vara i ett kommunistiskt samhälle så har hela utopi fallerat.

Fråga jag vill ställa till regeringen är: var är diskussionerna om faran med utopiskt tänkande, kollektivistiskt tänkande, för stor statsapparat, bristen på maktdelning, inskränkandet av yttrandefriheten och framförallt hotet från dagens kommunistiska organisationer och partier?

Vi talar gärna om missförhållanden och extrema politiker i förr i tiden och i andra länder men vad vi inte talar om är att om vänsterkartellen vinner nästa val så får vi en minister som så sent som i slutet av 2005 kallade sig kommunist. Faktum är att han efter det inte ens tar avstånd från kommunismen utan enbart upphört att kalla sig kommunist av taktiska skäl.

Militärer tågar i politisk manifestation

Vad har hänt med uniformsförbudet?
Jag läste häromdagen det senaste numret av Insats & Försvar som kommit i min brevlåda. För er som inte har läst den så kan jag berätta att det är en mycket bra tidskrift med artiklar från försvarsmaktens alla delar men vars fokus främst ligger på insatsorganisationen.

Jag sätter mig tillrätta i min kontorsstol med en kopp kaffe och läser med intresse artiklarna om hotet ifrån Ryssland, finländsk försvars- och säkerhetspolitik samt terrorismbekämpning. Sen vänder jag bladet och sätter nästan kaffet i vrångstrupen. Där ser jag militärer som tågar under regnbågsfanan. Jag dubbelkollar en gång till för att se om jag verkligen har sett rätt, tyvärr har jag det.

Från Insats & Försvar nr 3,2008

Under rubriken ”1:a pride-paraden i UNIFORM” kan vi se svenska soldater som uniformerade, mot rådande lagstiftning, deltar i en politisk manifestation. Jag blir givetvis djupt chockad, hur kan det här förekomma? Jag minns själv först under min tid i ungdomshemvärnet och sedan under min värnplikt hur ofta det poängterades att uniformen symboliserar något bestämt, och att vi därför absolut inte får ge uttryck för några politiska åsikter i uniformen. I artikeln framgår det sedan att anledningen att det nu tillåts är på grund av att försvarsledningen har tagit ett principbeslut om att Gay Pride inte kan betecknas som en politisk demonstration. Kan verkligen försvarsledningen själva besluta om huruvida de bryter mot rådande lagstiftning eller ej tänker jag förbryllat.

Jag har den fulla förståelsen om försvarsmakten skulle gå med i en manifestation för demokratin, statsskicket eller alla människors lika värde, eftersom det är delar i den värdegrund försvarsmakten har till uppgift att försvara. Men vad jag inte förstår är hur man kan bortse ifrån att det faktiskt är en politisk manifestation, om detta borde det inte råda något tvivel bara av att se vilka som arrangerar det hela.

Vi talar här om ett arrangemang där man kan kasta pil på bilder av Alf Svensson, Göran Hägglund, Påven osv. Vad är detta om inte ett politiskt ställningstagande?

”Det är viktigt att försvarsmakten respekterar alla människor.” Så uttrycker sig försvarsledningens representant Anders Grenstad när han är på plats på Gay Pride. Jag håller helt och fullt med Greenstad om detta. Jag har den fullaste respekten för alla människors åsikter även om jag inte delar dem. Jag stödjer också till fullo yttrandefriheten och alla människors rätt att ge uttryck för sina åsikter. Men det är inte vad frågan handlar om: Gay Pride och dess arrangörer har en sakpolitisk agenda som de genom Gay Pride vill propagera för. Detta är deras fulla rätt och jag beundrar både deras organisationsförmåga och deras övertygelse.

Men för någon som över huvud taget har besökt evenemangets hemsida eller sett bilder därifrån så kan det inte råda någon som helst tvivel om att pride-paraden är en politisk manifestation för sexualiseringens grepp över samhället, mot kärnfamiljen, mot traditionella familjevärderingar och mot äktenskapet. Bara det faktum att det jag nu skriver säkert sticker i ögonen på vissa är ett bevis för att Gay Pride handlar om politik.

För varje år som går tänjer Gay Pride mer och mer på gränserna och skjuter därmed fram gränsen för hur långt sexualiseringens får gå. Därför uppmanar jag härmed försvarsmakten att inte vara en del av detta och hoppas innerligt att ni har kurage nog att ompröva ert beslut om att tillåta uniformerad personal att delta i pride-parden.

Personvalets vara eller icke vara

Jag har alltid varit en stark anhängare av personval, så varje gång personvalets vara eller icke vara tas upp för diskussion blir jag lika förvånad.

Jag tycker att personvalet är bra för det fördjupar medborgarnas insyn i och möjlighet att påverka den demokratiska processen. Om till exempel en kommunfullmäktigeledamot driver frågor som strider tvärt emot partiets linje eller aldrig går på de möten han kallas på. Då är det för mig en självklarhet att väljarna ska kunna straffa denne genom att vid nästa val kryssa en annan kandidat som, går på mötena och har drivit just de frågor som denna väljaren föredrar. Genom ett sånt här system ”tvingas” de folkvalda att sköta sig och hålla det dem lovat.

Så när jag häromdagen läste nyheterna satte jag mitt morgonkaffe i vrångstrupen, Kristdemokraterna kritiserade personvalet på ett för mig minst sagt konstiga grunder; att personvalet var farligt då det (håll i er nu), kan ge vissa etniska och religiösa grupper för stort inflytande!

Så här står det till exempel om partistyrelsens Ingvar Svensson:
Även kristdemokraten Ingvar Svensson vill, på valsedlarna, tydliggöra för väljarna vad som händer om de inte uttryckligen stöder partiets toppkandidater. Som företrädare för ett litet parti är han orolig för att små marginella grupper – som Livets ord i Uppsala eller syrianerna i Södertälje – ska knipa riksdagsplatser med hjälp av bara de närmaste.

För dig som har missat det hela så kan du läsa hela artikeln på DN.

Det konstiga är att, ingen verkar reagera, jag undrar om det hade blivit en större diskussion om herr Svensson istället hade talat om en judisk församling eller turkar från något speciellt område?

Förlåt herr Svensson, men jag ser faktiskt inte problematiken, men jag är kanske för folklig? Ett parti är inte en klubb för inbördes beundran utan en organisation där människor med samma grundvärderingar organiseras för att företräda vissa väljargrupper. Låt det vara medlemmar i Livets ord, syrianer, judar eller turkar. Det har alla samma rätt att engagera sig politiskt eller rösta på vilken kristdemokratisk kandidat de vill. Bredden på våra listor är trotts allt till för att så många grupper som möjligt ska kunna känna att de har en representant på plats.

Jag tycker att Partistyrelsen borde uppmana herr Svensson att be om ursäkt till medlemmarna i Livets ord och syrianerna i Södertälje. De företräder en stor grupp väljare och torde definitivt kunna räknas till partiets mest trogna väljare.

/Christopher
-Varken medlem i Livets ord eller syrian med däremot kristdemokrat.

Politiskt våld är ovärdigt en demokrati

Den första februari utsattes några av Sverigedemokraternas folkvalda i Kalmar län av hot från den vänsterextrema terrororganisationen A.F.A. Sedan dess har det bara accelererat. Förra helgen kom turen till en av deras folkvalda i Oskarshamn och i onsdags skred de från ord till handling och krossade rutor hemma hos en av partiets företrädare i Kalmar. Vi kan inte blunda för hoten.

Vi har tidigare varit förskonade från politiskt våld i Sverige. Men under det senaste decenniet har våldet sakta men säkert accelererat och det nya politiska våldet rör sig inte längre om sammanstötningar mellan nazistiska och kommunistiska vänstergrupper, krossade glasrutor och stenkastning. Våldet har blivit mer organiserat och spridigt sig ända in i fullmäktigesalarna. Centerpartister, socialdemokrater, moderater, folkpartister, kristdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister och Sverigedemokrater, alla partier är drabbade.

Vi inom den Kristdemokratiska rörelsen kan aldrig tolerera att folkvalda hotas, hot och förföljelser hör helt inte hemma i ett demokratiskt land som Sverige. Om vi inte visar nolltolerans och håller enad front mot dessa grupperingar och deras metoder, riskerar vi att snart befinna oss i ett politiskt klimat liknande det som finns i mellanöstern. Vi som på allvar tror på demokrati måste kraftigt ta avstånd ifrån dylika handlingar. Även att vi inte delar Sverigedemokraternas åsikter så vore det en stor förlust för den svenska demokratin om AFA fick som de ville.

Vi i KDU Kalmar tänker kämpa för att alla, även de med andra åsikter, ska känna sig trygga. Vi måste börja visa medmänsklighet och respekt för våra folkvalda.
(Ursprungligen ett Pressmedelande som publicerades i Barometern i torsdags)

Frikänn Åke Green och avskaffa lagen!

Lagar skall vara till för att skydda rättigheter, inte för att främja eller hindra åsikter. Vi tar inte ställning för det Åke Green har sagt, men vi försvarar hans rätt till att yttra sig. Vilket är något som borde vara givet för alla som är demokratiskt sinnade. Säger KDU i Småland genom de tre distriktsordförandena i Jönköpings län, Kronobergs län och Kalmar län.

- I FN:s allmänna deklaration av de mänskliga rättigheterna står det klart och tydlig i artikel 18 och 19 om religionsfriheten och yttrandefriheten. Det står att envar har rätten ”att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor”. Vidare står det att yttrandefriheten ”innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser”.

– I ljuset av detta blir processen mot Åke Green ett tydligt övertramp på såväl religionsfriheten som yttrandefriheten, alltså ett angrepp på det som är själva förutsättningen för ett fungerande demokratiskt samhälle.

– Hetslagen ger en del personer speciella rättigheter, eftersom den förbjuder hets mot enbart vissa exklusiva grupper. En viktig grundsten i vår demokratiska rättsstat är att alla har lika rättigheter. Om man gör avsteg från den principen blir det lätt fritt fram att gynna eller missgynna vilka medborgare som helst, bara riksdagen känner för det. Det betyder att en väg öppnas till förföljelse av vissa, samtidigt som den skapar privilegier till andra. Därför bör lagen avskaffas.

Sara Pettersson
vice Distriktsordförande Jönköpings Län
Erik Thordin
Distriktsordförande Kronobergs län
Christopher Dywik
Distriktsordförande Kalmar län