För några dagars sedan uppmärksammade Östran att kommunstyrelsen i Torsås föreslår att motionen om att göra kommunen till en sk. eurokommun skall bifallas. Detta innebär enligt motionärerna att euron ska införs parallellt med kronan där det är praktiskt möjligt såsom hotell, restauranger, butiker, taxibilar och bankomater. För servicebranschen kan detta säkert vara positivt sommartid när turister ifrån euroländer börjar strömma in, men allt som oftast kan de helt sonika betala med kort i enlighet med handelns önskemål, och då känns denna sorts beslut tämligen meningslösa. Tidningen uppmärksammar några av de negativa effekter som till exempel kostnaden för mindre företag att göra om sina system samt de valutaförluster som uppkommer när valutor ändrar värde.

Men det största problemet ligger enligt mig i det demokratiska underskottet. I Sverige har vi redan röstat om huruvida euron skall införas som valuta och 55,9 % röstade nej (Torsås 67,5 %). Att införa euron mot folkets uttryckliga önskan visar att man anser att folket röstade fel. Då bryr man sig inte om att demokrati per definition innebär att folket har rätt. Därför vore det mycket olyckligt om motionen skulle vinna bifall i kommunfullmäktige.

Vänner, jag sitter i dagsläget på min kammare efter att kommit hem ifrån Allianen i Kalmars valvaka. Det glädjer mig att vi tack vare hårt och gediget arbete har fått behålla vårt mandat i Europaparlamentet.

Jag vill i denna stund tacka alla som har varit ute dag och natt och delat ut valsedlar, valfoldrar, valkuvert, satt upp valplakat, tagit debatter och skrivit artiklar. Några personer som jag framförallt vill lyfta fram och salutera för sitt hårda arbete med att få ut valinformation här i Kalmar kommun, är trotjänaren Karl-Gustav Kyrk och KDU:s vice distriktsordförande Fredrik Sjömar.

Vi kan nu i dagsläget konstatera att vi i Kalmar kommun hade fler som valde att lägga sin röst på Kristdemokraterna än rikssnittet. I Kalmar kommun valde hela 5,4 % att lägga sin röst på Kristdemokraterna och ser vi på Kalmar län i sin helhet så låg den siffran på 6,2%, vilket kan jämföras med valresultatet på 4,7%.

Slutligen vill jag även gratulera vårt kristdemokratiska systerparti i Finland som äntligen får ta plats i Europaparlamentet, något som kan innebära mycket för deras resultat i nästa riksdagsval.

Sabotage i valets slutskede

Efter dagens utdelning av valkuvert i Tvärskog, Mortorp och Hagby-Arby så stötte vi på ännu fler nedvälta valplakat. Anledningen till att jag säger ännu fler beror på att detta tyvärr är vardagsmat och har förekommit flera gånger inne i centrala Kalmar samt i grannkommunen Torsås. Vid flertalet av dessa tillfällen har det endast varit Kristdemokraternas affischtavlor som har attackerats, men vid några tillfällen har även Socialdemokraternas tavlor attackerats, vilket vi som goda kristdemokrater givetvis har åtgärdat.

Hemmagjorda valplakat, idealismen och uppfinningsrikedomen har inget slut.

Sabotage i Tvärskog

Sabotage i Vassmolösa

De borgerliga partierna bör vara principiella motståndare till en alltför stark EU-stat. Det skriver Lennart Sacrédeus, tidigare EU-parlamentariker och riksdagsledamot för kristdemokraterna.

Läs artikeln här.

Igår besökte undertecknad Älmhult för att representera Kristdemokraterna och diskutera och debattera EU-politik. Mitt fokus låg på att vi behövde mer etik och moral i Europaparlamentet.

Under de två debatterna försökte jag framhålla flera saker. Det första var att vi Kristdemokrater är EU-vänner på så sätt att vi ser EU som nödvändigt för att bevara freden, motarbeta internationell kriminalitet, pedofilnätverk och miljöproblem. Men på samma gång är vi högst oroade över utvecklingen mot ett klåfingrigt, drog- och prostitutionsliberalt och korrupt EU och jag underströk flera gånger att detta berodde på bristen på tydliga gränser mellan rätt och fel.

En annan sak som jag också försökte understryka var att vi Kristdemokrater anser att vi har ett gemensamt ansvar att förvalta den miljö, kultur och ekonomi som vi har ärvt av våra förfäder och en gång ska lämna över till våra barn. När det kom till miljöpolitiken så framförde jag å det tydligaste att vi Kristdemokrater skiljde oss ganska tydligt på en punkt från Miljöpartiets tolkning av förvaltarskapstanken. Denna skillnad låg i att vi inte såg någon naturlig motsättning mellan tillväxt och miljöhänsyn. PÅ den sista debatten var det här ett område där det hettade till lite mellan undertecknad och miljöpartiet då de påstod att vi inte hade några reella lösningar och att vi ville dumpa över problemen på andra länder. Jag kontrade med att den lösningen som han sågade efter fotknölarna skulle innebära ett minskat koldioxidutsläpp med ca 30% inom EU, att vi givetvis måste hjälpa outvecklade länder att utveckla miljövänlig teknik. Vidare påpekade jag att det är tämligen oseriöst att sitta och slänga med massa ouppnåeliga nivåer som i realiteten skulle innebära att vi skulle tvingas åka häst och vagn i Sverige.

Slutligen hördes jag mycket när det kom till frågor kring Dublinfördraget och EU:s gemensamma ansvar att föra en ansvarsfull, kontrollerad och medmänsklig flykting- och invandringspolitik. Här underströk jag flera gånger att vi Kristdemokrater aldrig skulle tillåta en politik som gjorde att familjer splittrades.

Riksdagesmannen Lennart Sacredéus(KD) och KDU:s förbundsordförande Charlie Weimers ger Hans Wallmark(M) svar på tal.

En av de fördomar som finns mot oss politiker är att vi aldrig svarar på frågor utan bara snackar bort dem genom luddiga uttrycka och floskler. Detta är en av de fördomar som det tyvärr ligger ett ganska stor uns sanning i, just därför blir jag alltid extra glad när någon talar klartext.

Dagens lysande exempel på detta är när KDU:s förbundsordförande Charlie Weimers och riksdagsmannen tillika före detta europaparlamentarikern Lennart Sacredeus ger Hans Wallmark(M) svar på tal. Häromdagen uttalade sig moderaten Hans Wallmark nämligen om ett eventuellt Turkiskt medlemskap. Wallmark menade bland annat att en tveksam hållning till ett Turkiskt medlemskap var okristet och hade sin grund i en negativ syn på Islam.

Nu handlar denna tveksamhet givetvis inte om en rädsla för islam, utan att lägga alla kort på bordet och sen fråga sig om vi hade accepterat om något annat land skulle bete sig som Turkiet beter sig?
Läs hela artikeln här.

För snart två veckor sedan röstade riksdagen ja till en ratificering av Lissabonfördraget. Det var ett beslut som kommer att innebära oerhörda förändringar för det Sverige vi ser idag. Trots detta var debatten mer eller mindre varit obefintlig.

För den som inte är insatt i frågan så är Lissabonfördraget ett fördrag som gör EU mer centraliserat, mer likriktande, mer toppstyrt och som framförallt flyttar bestämmanderätten i än högre grad ifrån Sveriges medborgare till Bryssel och EU:s president. Fördraget innebär även att vi accelererar utvecklingen mot att skapa ett ”Europas Förenta Stater”, något som svenska folket tydligt sa nej till så sent som 2003 då man röstade nej till att byta ut kronan mot euron som gemensam valuta. Men genom att inte kalla Lissabonfördraget för vad det är, nämligen en grundlag, så behöver man inte anordna en folkomröstning. Reinfeldt och regeringen har helt enkelt lyckats kringgå folkets beslut på ett tämligen finurligt sätt. Och poff! Nu har vi åter igen förbundit oss att inför euron som valuta.

Det som för mig är mest ledsamt är att detta sker under en borgerlig regering. En av de sakerna som man brukar kunna säga betecknar en borgerlig person är att de vill flytta den beslutande makten från staten längre ner, i vårt fall till familjen. Det är oerhört konstigt när politiker som absolut inte vill att staten uppe i Stockholm ska bestämma över vissa saker, sedan anser att det är helt ok om en ny överstatlig superstat i Bryssel bestämmer över dessa ting. Jag frågar mig själv varför? Har de borgerliga ledamöterna tillgång till någon information som inte vi andra hade? Som till exempel; sedan när tillåter Sveriges grundlag att makten över landet förflyttas till en politisk församling utanför Sverige. Jag som ung kristdemokrat är givetvis inte glad över ratificeringen för jag vill ha ett EU som präglas av devisen ”enighet genom mångfald”, inte som nu ”enhet genom likriktning”.

När Sverige röstade ja till EG 1994 så var det inte i en vilja att göra Europa till en enhet, till ett land, till en federation. När folk röstade ja till EU så var det för att man trodde på de fyra friheterna, fri rörlighet, fred och samarbete. EU ska byggas mellanstatligt, inte överstatligt och absolut inte för att bli en autonom stat. Det är därför som vi i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet inte vill ha någon grundlag för EU utan endast en grundläggande stadga. En stadga som ska definiera taket på EU:s åtaganden, inte golvet. Det förslaget till grundlag som regeringen ratificerat fungerar precis tvärtom, den definierar vad EU minst ska besluta om och flyttar mer beslutandemakt längre ifrån folket.

Jag välkomnade därför Irlands nej i folkomröstningen om Lissabonfördraget. Att nu som regeringen gjort, att fortsätta ratificeringsprocessen trots att grundlagen i enlighet med tidigare stadga har fallit, det är högst odemokratiskt. Vi i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet motsätter oss varje försök att implementera EU-grundlagen i dess nuvarande form, och jag uppmanar därför regeringen att riva upp beslutet. Och istället, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, jobba för att EU ska anta en stadga som definierar taket på EU:s makt, inte golvet.

Eller som mina befäl uttryckte det under min värnplikt: Gör om, gör rätt!
(Publicerad i Östra Småland 9/12-2008)

I brist av media-rapportering från Europaparlamentet så vet vi i Sverige knappt vad som händer där.

Här kommer lite kort fakta: 2005 röstade Frankrike och Holland nej till den nya konstitutionen. Eftersom konstitutionen enligt EU:s stadga måste bli godkänns av alla 27 medlemsstaterna så föll den dubbelt upp. EU:s maktelit kom då på den lysande idéen att de kunde kalla konstitutionen för ett fördrag istället för en konstitution. Man ändrade dock inte på innehållet mer än att man slopade delen om den gemensamma att nationalsången och flaggan. 12 juni 2008 röstade Irland nej till fördraget (Lissabon-fördraget). Därmed borde konstitutionen ha fallit men ratifieringsprocessen fortsätter ändå. Nu senast här i Sverige.

Här är ett litet klipp från den debatten som följde efter att Irland i en folkomröstning hade röstat Nej till att ratificera Lissabonfördraget.

Framförallt kan jag rekommendera er att lyssna på Philip Bushill-Matthews (Epp-ED) tal. Spolar man fram så hittar man det 07.37.