Hedra dem som hedras bör

Följande Kristdemokrater förtjänas all heder för att de inte röstade för en ratificering av Lissabonfördraget. Det enda som jag kan beklaga vara att de inte lyckades förmå fler att lägga ner sina röster eller till och med rösta nej.

Följande av våra riksdagsledamöter valde att inte vara på plats när det röstades om Lissabonfördraget (en vanlig taktik då man ej vill rösta som partiet)

Mikael Oscarsson, Uppsala län
YvonneAndersson, Östergötlands län
Dan Kihlström, Värmlands län
Ingemar Vänerlöv, Västra Götalands läns norra
Gunilla Tjernberg, Västerbottens län
Désirée Pethrus Engström, Stockholms kommun

Och så en extra eloge till våra kristdemokratiska ledamöter som var på plats men följde sitt hjärta:

Lennart Sacrédeus, Dalarnas län avstod

Annelie Enochson, Göteborgs kommun avstod

Kjell Eldensjö, Södermanlands län avstod

Europas förenta stater, nej tack!

Hej kära läsare, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva i nuläget. För några timmar sedan kom jag hem ifrån en mini-semester och jag har således varit totalt avskärmad ifrån all politik. Känner mig ganska besviken, uppgiven och ja faktiskt rent ut sagt förbannad när jag nu får höra att endast 1 av borgerlighetens alla ledamöter röstat nej till att Sverige ska ratificera Lissabonfördraget.

För den O-insatte så är det ett fördrag som gör EU än mer totalitärt, mer likriktande, mer toppstyrt och framförallt så flyttas bestämmanderätten i än högre grad ifrån Sveriges medborgare till Bryssel och EU:s president. Det första som slår mig är likheterna med Star Wars-filmerna som jag av en slump råkade titta på häromdagen. Ni som gillar Star Wars vet säkert precis vad jag tänker på. Nämligen när senator Palpatine, som utger sig för att vara en snäll och god man som folket i galaxen litar på, flyttar makten ifrån medlemsplaneterna till sig själv.

Det som är mest ledsamt över det hela är att detta sker under en borgerlig regering. En av de sakerna som man brukar kunna säga betecknar en borgerlig person är att de vill flytta den beslutande makten från staten längre ner, i vårt fall vill till familjen. Det oerhört konstigt när politiker som absolut inte vill att staten uppe i Stockholm ska bestämma vissa saker, men det sedan är helt ok om en ny överstatlig superstat bestämmer om dessa ting i Bryssel. Jag frågar mig själv varför? Har de borgerliga riksdagsledamöterna ingen ryggrad eller vet de helt enkelt något som jag inte vet?

Jag som ung kristdemokrat vill till skillnad ifrån regeringen ha ett EU som präglas av devisen ” enhet genom mångfald”, inte som nu ”enhet genom likriktning”. När Sverige röstade ja till EU 1994 så var det inte i en vilja att göra Europa till en enhet, till ett land, till en federation. När folk röstade ja till EU så var det för att man trodde på de fyra friheterna, fri rörlighet, fred och samarbete. EU ska byggas konfederalt och mellanstatligt, inte överstatligt och inte till att bli en autonom stat. Det är därför som vi i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet inte vill ha någon grundlag för EU utan endast en grundläggande stadga. En stadga som ska definiera taket på EU:s åtaganden, inte golvet. Det förslaget till grundlag som regeringen precis ratificerade fungerar precis tvärtom, det definierar vad EU minst ska besluta om och flyttar mer beslutandemakt längre ifrån folket.

Valaffish från folkomröstningen i Irland -08

Jag och KDU välkomnade därför Irlands nej i folkomröstningen om Lissabonfördraget. Att nu som regeringen gör, att fortsätta ratificeringsprocessen trots att grundlagen i enlighet med tidligare stadga har fallit, det är högst odemokratiskt. Jag och Kristdemokratiska Ungdomsförbundet motsätter oss varje försök att implementera EU-grundlagen i dess nuvarande form, och jag uppmanar därför regeringen att riva upp beslutet. Och istället, i enlighet med subsidiaritetsprincipen jobba för att EU ska anta en stadga som definierar taket på EU:s makt, inte golvet. Eller som de uttryckte det under min värnplikt: Gör om, gör rätt!

Avslutningsvis har jag även citerat en gammal dikt skriven av Verner von Heidenstam som faktiskt helt spontant dök upp i huvudet medan jag skrev.

En vandring genom Svea, en vandring fylld av sorg. Vårt Svea har sålts bort på världens marknadstorg. Ett rike styrt av dårar, ett rike som står förrått. Våra ögon fylls med tårar, när vi ser Svea tyna bort…

Val till Europaparlamentet

Den 7 juni 2009 är det val till Europaparlamentet och förberedelserna för detta är i full gång. Som första parti i Kalmar län har vi i Kristdemokraterna genomfört provval, i samband med en extra distriktsstämma i Högsby (19 aug). Fyra av kandidaterna kommer från Kalmar län: Monica Bengtsson, Gudrun Brunegård, Anna-Stina Stenbäck samt undertecknad.

Eftersom undertecknad tyvärr inte hade någon möjlighet att närvara vid den presskonferensen som följde, så väljer jag istället att publicera mina målsättningar här.

Det Europeiska fredsprojektet är i tanken ett mycket fint projekt, men det finns givetvis brister. Jag vill vända den allt mer överstatliga utvecklingen och tar därför tydligt avstånd mot viljan att skapa ett ”Europas förenta stater”, till förmån för ett mer mellanstatligt samarbete för handel, miljöfrågor och kampen mot internationell brottslighet.

Jag vill på sikt avskaffa EU: s jordbrukssubventioner.

Och till sist måste EU våga sätta det okränkbara människovärdet i centrum, och ställa tydliga krav på att Turkiet erkänner folkmordet 1915, innan förhandlingar för ett privilegierat medlemskap ska vara att tala om.

För er som vill läsa lite mer ingående om mina åsikter och visioner kring EU, EMU och internationell politik i stort så kan jag rekommendera följande länk: Internationell politik samt följande länk EU-politik.

”Nej till Lissabonfördraget”-sången

Om några timmar är det då dags för Irland att rösta om Lissabonfördraget. Irland är tyvärr det enda landet där folket får rösta om den nya europeiska grundlagen. Hela Europas ögon är därför på Irland imorgon.

Missa inte Liam Tiernan´s sång mot Lissabonfördaget.

Varför fira Europadagen?

Den 9:e maj var det Europadagen, den europeiska superstatens nya nationaldag, EU-flaggorna vajade i Kalmar. Några flaggor är väl inte så farligt tänker ni. För Sverige är väl trots allt ett självständigt land som bara samarbetar med andra länder när det gäller handel, miljöfrågor och kampen mot internationell brottlighet? Om så ändå vore fallet. I dagsläget kan vi dock inte göra mycket för att stoppa en allt mer överstatlig utveckling.

I och med Lissabonfördraget som vår statsminister har skrivit på, så har vi i princip gett vårt samtycke till den nya europeiska konstitutionen. Givetvis måste riksdagen rösta om det också, men där finns det en stark majoritet för.

Att frågan har diskuterats så lite i Sverige är både konstigt och inte konstigt på samma gång. Det är konstigt eftersom det innebär att vi flyttar ofantligt mycket makt till europaparlamentet, bort ifrån Sveriges riksdag, längre bort ifrån folket som borde vara de som bestämmer. Men det är inte konstigt när man tänker på att folket är ganska tydliga med vad de tycker om en sådan här förändring, folket gillar den inte, så vad gör Europas maktelit för att slippa göra som folket vill? De låtsas som att det regnar, och förstår inte alls varför de skulle låta folket säga sitt i en folkomröstning.

Personligen anser jag att denna utveckling är mycket skrämmande och jag kan uppriktigt sagt inte förstå hur människor som kallar sig borgerliga kan vara för Lissabonfördraget och emot en folkomröstning. När jag en gång i tiden började fundera över politik så visste jag inte så mycket vad de olika partierna stod för, men en sak visste jag och det var att partierna på den högra ”planhalvan” ville flytta makten närmare folket. Därför är det en sak som förbryllade mig då och gör det än idag. Hur kan partier som säger sig vilja flytta mer makt till den lilla människan förorda skapandet av en europeisk federation? En federation vars ekonomiska system blir skrämmande mer likt planhushållning för var dag som går. En federation som istället för att flytta makten från Stockholm till folket, flyttar den till Bryssel. Nya EU-skatter diskuteras, en europeisk grundlag smygs igenom. Och som om det inte vore nog med detaljstyrning så har EU nu bestämt att det inte får vara mer än 50 träd i en beteshage, det kvittar alltså att vi i Sverige har träden för att djuren skall kunna få skugga.

Ja till samarbete, nej till EU-stat!

Christopher Dywik
Ersättare Södermöre Kommundelsnämnd (kd)
(Publicerad i Östra Småland 22/5, Barometern 23/5 och Kalmar läns tidning 23/5, liknande artikel publicerad här på bloggen 9/5 )

Europadagen?!

Ja, så var det då äntligen Europadagen, den europeiska superstatens nya nationaldag. Så är det väl inte, tänker ni, Sverige är väl ett självständigt land som bara samarbetar med andra länder när det gäller handel, miljöfrågor och kampen mot internationell brottlighet. Om så ändå vore fallet. I dagsläget kan vi dock inte göra mycket för att stoppa en sådan utveckling.

I och med Lissabonfördraget, som vår statsminister har skrivit på, så har vi i princip gett vårt samtyckande till det hela, visst måste riksdagen rösta om det också, men där finns det en stark majoritet för.

Det är både konstigt och inte konstigt att frågan har diskuterats så lite i Sverige. Det är konstigt eftersom det innebär att vi flyttar ofantligt mycket makt till europaparlamentet, bort ifrån Sveriges riksdag, längre bort ifrån folket som borde vara de som bestämmer. Men det är inte konstigt när man tänker på att folket är ganska tydliga med vad de tycker om en sådan här förändring, de gillar den inte. Så vad gör Europas maktelit för att slippa göra som folket vill? De låtsas som att det regnar, och förstår inte alls varför de skulle låta folket säga sitt i en folkomröstning, trots att det tidigare utlovats.

Personligen tycker jag att denna utveckling är mycket skrämmande och jag kan uppriktigt sagt inte förstå hur människor som kallar sig borgerliga kan vara för Lissabonfördraget och emot en folkomröstning. När jag en gång i tiden började fundera över politik så visst jag inte så mycket vad de olika partierna stod för, men jag var hyfsat präglade av mina morföräldrars åsikter om att det var på den vänstra planhalvan som makten till folket fanns att finnas. Efter att ha läst lite historieböcker och partiprogram förstod jag att så inte var fallet, det vara snarare tvärtom. Men en sak kunde jag inte förstå då, och inte heller idag. Hur kan partier som säger sig vilja flytta mer makt till den lilla människan förorda skapandet av en europeisk federation? En federation vars ekonomiska system blir skrämmande mer likt planhushållning för var dag som går. Nya EU-skatter diskuteras, en europeisk grundlag smygs igenom och det senaste tramset jag hörde var att EU nu har bestämt att det inte får vara mer än 50 träd i en beteshage (sen kvittar det att vi i Sverige har träden för att djuren skall kunna få skugga).

Ja till samarbete, nej till EU-stat!

För er som ville förstå lite mer om den utveckling som vi ser i Europa så kan jag verkligen uppmana er alla att titta på filmklippet nedan. *Varning människor med demokratiska värderingar kan känna sig lurade.

EU:s makt måste rullas tillbaka mm.

För att vara säker om en artikel har blivit publicerad brukar undertecknad ibland gå in på nätet och “googla” på sitt namn eller artikelns titel. Ibland hittar man då gamla artiklar.

Till exempel hittade jag nu senast en artikeln ifrån Kristdemokraterna i Västervik och en artikel från tidningen Kristdemokraten som undertecknad var med och skrev under. Men den artikel som jag mest vill lyfta fram är följande, anledningen är att det snart är val till Europaparlamentet och artikeln är undertecknad av en mängd borgerliga politiker som, liksom undertecknad tycker att EU-politiken är på väg åt fel håll.

Dywik på plats i Bryssel

I lördags hade jag den stora äran att tillsammans med delar av Förbundsstyrelsen och KDU:s internationella utskott besöka europaparlamentet. Det var min första gång, både på parlamentet och i Bryssel så jag vara tämligen förväntansfull och nervös.

I och med resan har åter igen EU, EMU och europafrågorna kommit upp på min näthinna och jag har under två dagar tvingats ifrågasätta många av mina ställningstaganden och rent utsagt ibland omvärdera mina skepsis på vissa specifika områden. Men trotts det är den allra tydligaste slutsatsen jag kan dra av resan att jag som EU-kritiker anses udda, suspekt, lite småkonstig och rent ut extrem.Det är mycket beklagligt att denna synen finns hos EU-vänner och jag ska ärligt talat erkänna att jag blir aningen sårad över detta. Framförallt då jag egentligen ser mina åsikter på ämnet som ett infall av måttfullhet och försiktighet på vissa punkter, tills diverse frågetecken kan rätas ut. Jag ser inte mitt motstånd som ett generellt motstånd baserat på en tro att allt med EU är dåligt och allt annat är bra. Den sortens motstånd förbehåller jag kommunisterna.

Resan var dock väldigt intressant och något som kommer ta tid att smälta. Många frågetecken rätades faktiskt ut! Men vissa blev än större. Framförallt tänker jag då på själva syftet med unionen, själva målet. Vad vi vill med vårt medlemskap.

Är målet att EU ska vara en plattform där Europas länder kan jobba tillsammans på ämnen som rör kontraterrorism, krossande av de internationella pedofilnätverken, frihandel och framförallt stoppandet av globala uppvärmningen? Det vore i så fall mycket bra. Jag blev väldigt positivt överraskad över med vilken effektivitet det politiska arbetet verkade bedrivas på och vilka eldsjälar vi har i parlamentet. Jag inser nu definitivt att europaparlamentet kan användas som ett viktigt medel i att stärka Sveriges ställning på den nationella arenan. Vilket givetvis bara kan vara positivt.

Eller är det så att syftet med EU är att utrota alla spår av mindre medlemsländers nationella identitet och suveränitet för att bana väg för ett skapande av en europeisk supermakt?

Under utfrågningar och politiska dokument förmedlas gång på gång att så inte är fallet. Men det hela blir aningen förvirrande när man i nästa stund lyssnar på en utvald parlamentariker som förklarar att han egentligen inte ser någon gräns överhuvudtaget för hur långt utvidgningen och europeiseringen kan gå. EU ska givetvis bli ett Europas förenta stater och Turkiet (som inte ens ligger i Europa) ska givetvis med. Alla applåderar och är efteråt oerhört begeistrade. Jag själv känner mig rätt blåst.

Under andra kvällens middag kommer åter igen frågan på tal och jag får klart för mig att det är en självklarhet att man SKA tycka så om man är en sann kristdemokrat, allt annat är närmast rasism.

Ursäkta, ska tycka så? Vad hände med makten på lägsta möjliga nivå? Det stod åtminstone i det partiprogram som jag läste igenom innan jag blev medlem i Kristdemokraterna. Vad hände med att respektera olikheter och värnandet av minoriteters rättigheter och deras ställning i samhället?

Är tanken att medlemsländernas olikheter ska suddas ut för att det inte längre ska finns några skillnader? Jag tänker inte ens påpeka de historiska aspekterna på ämnet. För EU-vänner verkar bara älska att missförstå och leta olikheter att sudda bort, istället för att leta efter samförstånd på de sakpolitiska frågorna.

Det finns givetvis undantag, Lars Wohlins stabschef Jonas Lundqvist och Anders Wijkmans stabschef Jesper. Bägge två diskuterade mer än gärna sakpolitiken och tyckte att det var mycket bra att intresse fanns även från en skeptiker att faktiskt kämpa för att förändra EU. De visade stor professionalism och förståelse för att det även idag finns de borgerliga som anser att EU i dagsläget, inte är annat än en stor penningslukande mastodont byråkrati a lá planhushållning.

Ett stort tack till Lars, Anders, Jesper och Jonas och ni andra för att ni tog er tid.

Kronan står ännu stark

Det blev ingen euro i Sverige. I folkomröstningen den 14 september 2003 sa väljarna nej med 56,1 procent mot och bara 41,8 procent för. Dock spekuleras det givetvis bland Ja-sägarna när en ny folkomröstning skulle kunna vara möjlig. När ska svenska folket tagit sitt förnuft tillfånga och känna sig mogna för det sista steget i en europeisk centralisering. När kommer svenska folket kort och gott vara mentalt förberedda på att bli Europas förenta stater.

När man ser på de opinionsundersökningar som gjorts nu efter folkomröstningen så visar det med tydlighet att tiden ännu inte har varit till ja-sägarnas fördel. Den negativa inställningen är i stort sett oförändrad. Det lär alltså inte bli någon skrotning av kronan och införandet av euro inom överskådlig tid, även om euron successivt vinner mark i Europa. Nu senast var det Slovenien som bytte bort sina nationella valuta.Men vad har då hänt i de länder som valde att byta till euron, respektive dem som avstod liksom Sverige? Den ekonomisk statistiken under den gångna åttaårsperioden, visar i alla fall på att de länder som INTE valde att byta till euron, har utvecklats betydligt bättre än dem som valde att byta. Det kan vara en slump, men inte så troligt. Jag vill ogärna skriva det men jag kan inte låta bli. Vad var det jag sa?!

- Med god företagarpolitik behöver vi inte byta valuta, med en egen ekonomisk politik kommer Sverige som region och land stå så mycket starkare.

Och siffrorna visar svart på vitt att det är en styrka med en egen valuta. Och det är trotts det faktum att Sverige under 8 år har haft en regering med en företagarfientlig grundinställning som ledstjärna i deras politiska arbete. Jag får ståpäls bara jag tänker på vad Sverige skulle kunna uppnå med en schyst företagarvänlig och framstegsvänlig politik…

Turkiet i EU och nobelpristagare på flykt

Nyss hemkommen ifrån Nybro där jag har åkt 6 km på skidor, kan jag äntligen sätta mig ner och äta lite mat och skriva om dagen. Vissa dagar är allt bra konstiga. Dagen började med att jag körde fast med bilen på jobbets parkering (och kom därför lite sent). Men efter 10 minuter lyckades jag med hjälp av en godhjärtad kvinna få loss bilen så att jag kunde parkera den. Men trotts morgonens besvär så blev det en bra dag, god mat, trevliga kollegor och så hade Barometern en bra ledare som jag har valt att saxat lite ifrån.

”Orhan Pamuk, 2006 års nobelpristagare i litteratur, har funnit att hans hemland Turkiet numera är alltför farligt att vistas i. Mordet på den frispråkige journalisten Hrant Dink blev droppen. Pamuk har nämligen själv varit dödshotad under lång tid. Därför har han nu flytt till USA.”

Även jag har till och från varit väldigt osäker vad gäller min åsikt om situationen i Turkiet. Jag har en viss tendens att alltid tro gott om allt och alla. Men tyvärr måste jag nog säga att med senare tidens händelser i bakhuvudet så börjar jag inta en alltmer kritisk hållning till Turkiet. Det handlar om händelser som med tydlighet visat att Turkiet är årtionden ifrån att ens bli jämförbara med västerlandet och komma på tanke som medlemmar i Europeiska unionen.

Förutom det som berättas om i den saxade texten så är det inte direkt ett plus för Turkiet med en poliskår som stolt poserar för kamerorna hyllande en MÖRDARE!

Men skulle Turkiet, mot förmodan ändra sig till det bättre och det åter är på tal om ett medlemskap i EU så återstår bara ett ”litet” problem. Hur ska turkarna bära sig åt för att flytta sitt land från Asien? För vad man fastiskt ofta inte tänker på är att landet faktiskt inte ligger i Europa. Nej, ett privilegierat partnerskap är nog det som passar dem bäst…