Precis som väntat har det förekommit ganska starka reaktioner på att Barack Obama blev tilldelad Nobels fredsprid. Eftersom han nominerades till detta när han knappt hade suttit två veckor vid makten så blir det ganska svårt att rättfärdiga det hela. Men jag tänker inte skriva något vidare i frågan för det skulle bara låta som högergnäll.

Ett mycket bättre sätt att hantera det hela är att helt sonika låta Obama-sympatisörer förklara vad det var som han gjorde under dessa två veckor som president som gjorde att han förtjänar ett sådant erkännande.

Bild: Oravais historiska förening

Igår var det 200 år sedan Sverige miste Finland. I Expressen skrev nån liten kulturradikal en helsidesartikel med titeln Förlora Finland det bästa som hänt oss. Jag måste faktiskt erkänna att jag inte orkade läsa mer än ingressen, sen slängde jag ifrån mig tidningen och gick ut i den vackra svenska naturen.  Jag tycker att det var synd att Sverige genom feghet förlorade Finland för 200 år sedan. Jag tyckte också att det var synd att Sverige på grund av feghet inte hjälpte vårt brödrafolk när Ryssland attackerade dem. Jag är dock stolt över alla de svenskar, inklusive den svenska kronprinsen som med risk för sina egna liv tog ställning mot den kommunistiska aggressionen och kämpade frivilligt för sina medmänniskors rätt till frihet och västerländsk kultur. Att förlora Finland var inte det bästa som hänt Sverige men 68-vänsterns politiserade historieskrivning var däremot det värsta.

Det är synd att Sveriges tidningsvärld och samhällslivet i stort fortfarande präglas av en gammal politisera bild om att allt var dåligt förr och nederlag och pinsamheter skall betecknas som något positivt. Allt var givetvis inte heller gott men man får ta det onda med det goda. Faktum är att om man jämför förhållandena i Sverige med resten av Europa så var vi ett tämligen civiliserat och modernt samhälle. Hur som helst, jag hade knappast valt att skriva något på ämnet om inte Expressens tråkiga artikel inte sporrat mig. Just av denna anledning väljer jag att som ett tidsdokument publicera ett valt utdrag ur Esaias Tegnérs dikt Svea som handlar om just förlusten av Finland.

”O Finland, trohets hem! O borg som Ehrensvärd byggt!
Nyss likt en blodig sköld från statens hjärta ryckt!
E tron står upp ur kärr vi knappast vetat,
och kungar böja knä där hjordar betat.
Färväl du svears värn, färväl, du hjältars land!
Se, bottnens bölja för vår gråt intill din starnd -
Välan, en högre makt nationers öde väger.
Gråt Svea, vad du mist; men skydda vad du äger.”

En reflektion kring Gazakriget – Del II

I ett krig i dagens globaliserade värld är propagandakriget nästan viktigare att vinna än själva striderna. Ingen sida i ett krig vill framstå som grymma och hjärtlösa, utan som rättfärdiga och kanske till och med offer för omständigheterna. Hamas har förstått detta och lägger all kraft på att resa världen runt och skapa opinion för sin sak. Här i Sverige verkar deras frön falla i god jord och man kan allt oftare se ledande politiker från vänsterblocket tala på demonstrationer runt om i Sverige, flankerade av inte bara röda fanor utan också allt ifrån Hamas- och Hizbollahflaggor.

För Hamas som hittills har haft det bästa propagandamaskineriet är en lång konflikt, hur konstigt det än må låta, något positivt. Men för Israel är betydelsen av en lång konflikt den motsatta, för varje dag som går förlorar de mer och mer av sitt stöd. Israel börjar nu inse vikten av att få omvärldens godkännande genom att vinna propagandakriget. Men om Israel nu så gärna vill förhindra alla civila offer, varför förekommer det ändå? För det första kan man inte tillräckligt understryka att Hamas systematiskt använder civila och eventuella Fatha-sympatisörer som mänskliga sköldar. För det andra förekommer det tyvärr alltid civila offer under ett krig, och Gaza är synnerligen tätbefolkat.

Vad kan vi då i Sverige göra för freden? För det första så påverkar man inte bäst genom att skrika slagord och vifta med plakat, vilket somliga tycks tro. Jag tror att demonstrationerna, både de så kallade fredsdemonstrationerna och de för Israels rätt att försvara sig, tyvärr har bidragit till att fördjupa och cementera konflikten. För mig som borgerlig var och är det en självklarhet att denna sorts frågor bäst hanteras genom professionellt arbete på plats, riktat bistånd, medling samt sist men inte minst en utomstående fredsframtvingande trupp på plats. Vi vanliga människor drar bäst vårt stå till stacken genom att skänka pengar till en politiskt obunden hjälporganisation eller att mana till lugn och förlåtelse, så inte konfliktens offer blir fler genom våldsdåd även i Sverige.

Vänsterblocket påstår ibland att vi borgerliga inte skulle bry oss om att palestinska liv släcks. Nej, vi bryr oss inte det minsta om vilken folkgrupp de mördade tillhör, det väsentliga i sammanhanget är att människor dör för att fanatiker och terrorister tillåts sätta agendan. Och jag beklagar djupt att den mest konstruktiva lösning som vänsterblocket presenterar är att välja sida och piska upp anti-judiska stämningar. Jag tror att det är dags för vänsterblocket att byta ut det objektiv de inhandlade 1968 och skaffa ett modernare objektiv, för världen är inte målad i svart/vitt.

En reflektion kring Gazakriget – del I

Det är inte lätt att få en nyanserad bild av Gazakriget i och med alla rykten, all propaganda och desinformation som spreds. Sanningen är inte så enkel som den ofta verkar. Jag måste inleda med att understryka att jag varken är någon hängiven Israel- eller palestinavän. Jag kände att något saknades i medias ofta subjektiva rapportering och satte mig således ned och analyserade händelserna under Gazakriget, utifrån försvarsmaktens definitioner av krigets lagar.

Det råder inga tvivel om att krig är ett helvete och det som skedde under i Gaza var en mänsklig katastrof. Vad man då måste fråga sig är varför? Är det för att de styrande i dessa båda länder försöker nå försoning genom att föra en nyanserad dialog eller för att många av de styrande är extremister som inte vill finna en konstruktiv lösning? Det brukar ofta sägas att allt är tillåtet i kärlek och krig, jag reagerar med bestämdhet mot detta. Min utgångspunkt i konflikten bottnar i att krig är grymt, men att grundläggande humanitära principer måste tillämpas även under krig. Det finns därför folkrättsliga regler inom olika områden, dessa gäller under krig, neutralitet och ockupation. Reglerna syftar till att ge skydd åt enskilda personer, grupper av människor och egendom. Under hela konflikten försökte Vänsterblocket peka ut Israel som förövarna och palestinierna som offer. Jag hävdar att det är oseriöst att göra det i denna komplicerade konflikt. Den främsta anledningen till detta torde vara att konflikten inte är ett krig mellan Palestina och Israel utan mellan Israel och terroristorganisationen Hamas, som har haft makten i Gaza sedan de för ungefär ett år sedan slängde ut den palestinska myndigheten ifrån området.

Den kritiken som oftast hörs mot Israel är att de bryter mot folkrätten. Låt oss därför titta på något som media ofta glömmer bort att nämna, Hamas brott mot folkrätten. Den som deltar i strid och bryter mot krigets lagar riskerar att förlora sitt folkrättsliga skydd i enlighet med punkt 1 av krigets lagar. Det har rapporterats att Hamas allt som oftast strider ouniformerat. Det är inte bara ett brott mot krigets lagar att undvika att genom sin klädsel visa att man är kombattant, utan tyvärr också en del i Hamas medvetna strategi för att på så sätt trissa upp de civila palestinska dödssiffrorna. Vidare bryter Hamas mot punkten 6 av krigets lagar genom att medvetet attackera civila, vilket förutom Israeliska araber och judar även inkluderar oliktänkande palestinier. Slutligen bryter de mot punkten 7, då de väljer att placera sina stridande enheter i närheten av byggnader som är skyddade av folkrätten t.ex. sin stridsledningscentral under ett sjukhus.

Det skrevs och talades mycket om Israels bombningar av ett sjukhus och en FN-byggnad vilka båda är skyddade av folkrätten. Det är givetvis förkastligt av Israel att attackera byggnader som är skyddade av folkrätten, viktigt i varje fall sådant inträffar är dock att se på de omkringliggande omständigheterna. Det nämns till exempel ofta antalet döda, dock inte vad/vem som var mål för attacken, denna typ av detaljer måste tas i beaktning då dessa är väsentligt för hur folkrätten skall tolkas. Enligt krigets lagars proportionalitetsprincip så framgår det att risken för civila och skador på civil egendom måste stå i rimlig proportion till den militära vinsten som kan uppnås. Det är därför högst relevant att också ta reda på varför man valde det specifika målet och slutligen vad som innan attacken gjorts för att minimera civila förluster. I många fall har Israel till exempel tömt eller uppmanat till tömning av intilliggande hus i god tid innan beskjutningen påbörjats

Fredagen den 24 april var det årsdagen för folkmordet 1915, ett folkmord som det tyvärr råder mer eller mindre total tystnad och okunskap kring. Folkmordet utspelade sig främst mellan åren 1915-1923 då Osmanska riket (nuvarande Turkiet), förde bort och mördade upp emot 2 miljoner kristna. Ett övergrepp som tömde dåvarande Osmanska riket på så gott som hela dess kristna befolkning. Det säger KDU: s förbundsstyrelseledamöter Christopher Dywik och Rebecca Dison.

– Manifestationen på Mynttorget i Stockholm 24 april hålls vare år i åminnelse av folkmordets offer och dess rätt till erkännande och upprättelse. För oss unga kristdemokrater är det en självklarhet att Sverige likt FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, internationella föreningen för folkmordsforskare och flertalet större länder erkänner folkmordet.

– Vi anser att bristen på ett svenskt erkännande av folkmordet är en skam och en fläck på vårt baner och signalerar att Sverige accepterar folkmord och etnisk rensning, om bara tillräckligt mycket vatten tillåts rinna under broarna. För att i framtiden kunna förhindra folkmord måste vi upphöra med omdefinieringar och trixande med ord och vi uppmanar härmed vår regering och vår utrikesminister Carl Bildt att å det snaraste erkänna det Turkiska folkmordet på 2 miljoner armenier, assyrier/syrianer/kaldéer samt pontiska och anatoliska greker mellan åren 1915-1923.

Christopher Dywik
Förbundsstyrelseledamot
073-180 68 87
dywik@kdu.se

Rebecca Dison
Förbundsstyrelseledamot
073-696 15 13
rebecca.dison@kdu.se

(Insändare baserad på detta PM finns publicerad hos Barometern 8/5/2009)

Ikväll och inatt kommer jag att följa nyhetsrapporteringen kring valet i USA och blogga om det kontinuerligt så länge som jag orkar vara vaken.

De senaste uppgifterna jag har fått är att vallokalsundersökningar bland de som har röstat tidigt tyder på att valet kommer bli mycket jämnt. 48% uppger att de har röstat på Obama/Biden medan 47% säger att de har röstat på McCain.

——————————————
Senaste opinionsundersökningen visar att 46% planerar att rösta på Obama/Biden och 38% att rösta på Mccain/Palin.
———————————-
Jag skulle vilja påpeka att för er som funderar på att titta på Filip och Fredriks valrapportering på kanal 5 så kan jag å det starkaste avråda er från detta. För det första verkar programledarna inte förstå så mycket av vad de talar om. Och gästerna är ju inte så mycket bättre ny-moderaten Per Schlingmann och en okänd kvinna ifrån Aftonbladet som jag uppfattar som en gammal rödstrumpa. Varje gång Obamas röster presenteras så applåderar programledarna och diskussionerna kretsar kring hur självklart det är att rösta på Obama för att han är svart, om man själv är svart. Frågan är hur ok det vore om någon skulle svara att de röstade på Mccain för att han är vit?

Ett plus får dem dock för den sköna countrymusiken.
—————–
Jag kan däremot rekommendera SVT1 där den konservative professorn Cleas G Ryn sitter med och pratar.

Ställningen just nu
Obama – Vermont, Conneticut, Iran,Delaware, Washington DC, Maine, Maryland, Massachusetts, Illinois, New Jersey, New Hampshire, Pennsylvania, District of Colombia,New York, Michigan, Winsconsin, Minnesota, Iowa, New Mexico,Oregon, California, Hawaii, Colorado,  =349/Vinnare

McCain – Kentucky, Oklahoma, West Virginia, Tennesse, South Carolina, Alabama, Arkansas, Georgia, Oklahoma, Utha, Missisippi, Lousiana, Texas, Kansas, Lousiana, South Dakota, North Dakota, Montana, Wyoming, Idaho, Arizona, Texas, Alaska =161/Förlorare

Charlie Weimers

För ett tag sedan befann sig KDU:s förbundsordförande Charlie Weimers i USA för att delta och studera Republikanernas partikonvent. I samband med resan skickades det ut ett pressmeddelande där Weimers uttalade sig positivt om McCains frihandelsvänliga politik och hans arbete för att stärka familjens snarare än statens roll i samhället. För mig var detta inte en större chock, Weimers har beundrat McCain ända tillbaka på den tiden då han var den största kritikern mot Irakkriget inom republikanerna.

Men inom förbundet var det nått som upprörde vissa. Att undertecknad stödde Mike Huckabee som presidentkandidat (som nu stödjer McCain) gör att jag inte är helt neutral. Men jag ska försöka göra mitt bästa för att vara balanserad när jag skriver om det hela.

Jag kan för det första konstatera att kritiken till viss del var berättigad och att både det som tyckte att Weimers inte gjort nått fel och de som tycker han gjort det därför delvis har rätt. Kritikerna har enligt mig rätt i att Weimers uttalande inte kan anses vara hans egna privata åsikter då han är ordförande. En ordförande ska alltid företräda förbundets linje, oavsett om man personligen gillar den eller ej, för man är förbundet personifierat. Det som jag dock tycker är dåligt är att man inte tar denna kritik direkt till ordföranden utan väljer att gå via en tidning. Weimers är ganska känd för att vara både lyhörd och kompromissvillig. Så var det faktiska resultat man var ute efter så borde det vara bättre att prata med personen i fråga, istället för att spela något sorts politiskt spel som undertecknad inte ens förstår.

Men även det bör avslutningsvis påpekas att ordföranden har rätt att staka ut egen politik i de fallen som KDU inte har någon åsikt i frågan (som i nuläget). För att undanräja eventuella tvister i frågan förordnar jag liksom kritikerna att ett sådant beslut bör vara förankrat i förbundet. Därför kommer jag åtminstone ta upp frågan för diskussion under dagens Förbundsstyrelsemöte, om huruvida vi ska uttala vem vi stödjer i valet i USA och i så fall vem KDU ska stödja.

På andra sidan Atlanten börjar det nu bli spännande, McCain har äntligen presenterat sin kandidat för vicepresidentposten. Och vilken kandidat sedan!

Sarah Palin är ”ung”, hyfsat erfaren, fembarnsmamma och guvernör från Alaska. Åsiktsmässigt är hon liksom undertecknad kristen, socialkonservativ (vad det betyder i USA) med människovärdet i centrum. Hon började sin politiska karriär genom att arbeta mot korruptionen inom oljeindustrin och hon står både upp för äktenskapet och internationell solidaritet. Jag måste dock erkänn att jag inte kände till henne sedan tidigare, men mina vänner från Hucks Army är glada, så då är även jag glad.

KDU:s käre förbundsordförande, Charlie Weimers som just nu befinner sig på Republikanernas konvent skriver på din blogg att han trodde att det skulle ha blivit Mitt Romney. Tacka gud att McCain hade hjärna och ryggraden att inte utse Romney till sin vice-kandidat. Inte för att han var ”den konservativa” kandidaten som Weimers hävdar, utan för att han var etablissemangets kandidat. Romney gjorde allt han kunde under primärvalen för att utmåla sig om den konservativa kandidaten, genom att svartmåla sina motståndare.

Det stämmer att han hade stöd av den konservative radioprataren Rush Limbaugh med flera. Men det bevisar inget snarare än att man i USA kan köpa sig politiskt stöd. Några år innan kampanjerna startade köpte nämligen Romneys företag upp flera av de radiostationerna som de konservativa radiopratarna satt på. Det är givetvis inget bevis, men jag skulle i alla fall aldrig få för mig att snacka skit om min chef.

Det kan även påpekas att Romneys tidigare uttalanden gjort att folk inte riktigt litade på honom. Många gillade det han nu sa, men litade inte riktigt på att han verkligen stod för det. Här följer några exempel på tidigare uttalanden…

Romney Out- Sarah Palin in!

I början av året var undertecknad på besök i USA för att hjälpa Mike Huckabee i primärvalet. Sedan dess får det dock erkännas att jag inte har följt primärvalet och valkampanjerna särskilt ingående. Men innan jag åkte över till staterna så följde jag varenda debatt som kunde hittas, bland annat CNN/YouTube debatterna. Jag skriver debatterna eftersom det var en debatt för demokraterna och en för republikanerna, för er som kan ha missat det.

Min kollega i KDU:s förbundsstyrelse Daniel Sturesson skriver i alla fall om valrörelsen på sin blogg. Tydligen säger rykten att Obama har bestämt sig för vem han vill ha som VP-kandidat. Även om Sturesson verkar eld och lågor över valet så kunde jag inte bry mig mindre, om det inte vore för en sak.

Nu har jag äntligen fått en anledning att publicera en ”musikvideo” som grabbarna i Red State Update har gjort för att avsluta ”dispyten”, som Biden påbörjade mot dem under just CNN/youTube debatten. Håll till godo!
Åh, förresten, det verkar visst som att Red State Update-grabbarna har kommenterat Obamas val av VP-kandidat. Obs! Grabbarna i ”Red State Update” är komiker.