Trevlig Gustaf Adolf-dag kära läsare

Idag är det Gustaf Adolf -dagens som vi i Sverige firar till minne av Gustaf II Adolf. Denna högtids firande skall kanske inte överdrivas men i min familj har vi i vart fall alltid firat genom att äta en Gustaf Adolf bakelse. Här följer en liten sång om Gustaf II Adolf som en läsare skickat till mig. Håll till godo.

Konstigt argumenterande av Hellberg

Förra veckan presenterades valresultatet från kyrkovalet och som ett brev på posten så gick Jonas Hellberg (S) ut och skyllde valresultatet och det låga valdeltagandet på komministern Gustav Björk och biskopen Sven Thidevall i Växjö stift. Varför? Jo för att Björk hade haft fräckheten att påstå att Svenska kyrkan, likt alla andra församlingar, borde styras av dem som är aktiva där. Thidevall får en släng av sleven för att han inte agerade mot Björks grundlagsskyddade rätt att uttala sig

Det var i Kalmar domkyrkoförsamling, där Hellberg (S) själv kandiderade, som Kalmar kommuns lägsta valdeltagande noterades. Socialdemokraternas valresultat var inte heller särskilt högt där så visst kan jag förstå hans besvikelse och irritation. Frågan man dock borde ställa sig är om inte Hellberg (S) själv genom sina utspel om att präster och vissa icke-partipolitiska motståndare skulle förses med munkavel, likaväl kan ha varit en bidragande orsak till ett lågt valresultat och deltagande? Måhända ville många Socialdemokratiska väljare värna yttrandefrihet och freda kyrkan ifrån partipolitikens värsta sidor med personangrepp och smutskastning. Hans uttalanden ansågs trots allt så pass extrema att till och med Vänstern i Svenska kyrkan gick ut och tog avstånd ifrån dem, all heder till dem.

Hur trivialt det än må låta så är det egentligen ganska obehagligt när en ledande företrädare, oavsett parti, vill inskränka yttrandefriheten. Givetvis skall kommunala tjänstemän få engagera sig politiskt lika väl som präster skall få yttra sig i trosfrågor och andra frågor som rör kyrkans utveckling, allt annat vore läskigt. Tittar man dessutom på det som Hellberg (S) har sagt så står det ganska snabbt klart att Hellberg verkar inneha en viss okunskap om en prästs arbetsuppgifter. Det är nämligen rent felaktigt att hävda att präster ”bara” är tjänstemän. En prästs jobb som själavårdare handlar inte bara om att döpa, viga och begrava människor utan också att med sin tro och teologiska utbildning vara en församlings herde.

Mandatfördelningen i Kalmars samfällda kyrkofullmäktige.

Jag sitter just nu och tittar på det preliminära valresultatet till Kalmars samfällda kyrkofullmäktige. Partipolitiskt obundna i svenska kyrkan ligger för tillfället på 16 mandat, Borgerlig samling ligger på 10 mandat och Socialdemokraterna ligger 9 mandat.

Det intressanta just nu är hur valresultatet kommer att påverka arbetet i kyrkofullmäktige. Kommer de borgerlig och Socialdemokraterna åter igen bilda en bred koalition mot de partipolitiskt obundna eller kommer någon av de politiska grupperingarna istället samarbeta med POSK?

Tillbaka från valurnorna

Då var jag åter i hemmet efter att jag har gjort min plikt som kristen och demokrat och röstat partipolitiskt obundet i kyrkovalet. Jag kryssade Fredrik Sjömar (POSK) i St:Johannes församling och densamme till Samfällda kyrkofullmäktige i Kalmar. Det behövs fler ungdomar i Kyrkan, inte bara vid kyrkkaffet, det är trotts allt ungdomarna som skall ärva Sverige.

Till stift och kyrkomötet var det givetvis Frimodig Kyrka som gällde, det behövs en stark röst mot Jonas Hellberg (S) och hans gelikar. Kyrkan måste få präglas av ödmjukhet och en hög intellektuell nivå, inte åt personangrepp, smutskastning och försök att belägga icke-partipolitiska motståndare – som inte tycker som Hellberg (S) i sakfrågor – med munkavel.

Hur som helst, det känns bra att ha röstat innan jag ska iväg till jobbet, fast det innebar att jag fick gå upp okristligt tidigt på självaste vilodagen:).

Sist men inte minst, vill jag tacka Fredrik för väckningen och Johan för skjutsen till vallokalen. Hoppas att ni båda får en härlig och lugn söndag.

Partipolitikens värsta sidor – nu också i kyrkovalet

I dagarna har debatten inför valet till svenska kyrkans beslutande organ trappats upp rejält genom att Jonas Hellberg (s) har tagit med sig partipolitikens värsta sidor till kyrkan. Istället för ödmjukhet och en hög intellektuell nivå som borde känneteckna diskussionen inom kyrkan så har han hängett sig åt personangrepp, smutskastning och till och med försök att belägga omtyckta präster och icke-partipolitiska motståndare med munkavel.

Länge trodde jag att Hellberg (S) bara slängt ur sig det hela i ett svagt ögonblick och eftersom jag vet att alla är ofullkomliga blundade jag för hans angrepp på yttrandefriheten. Men efter att Hellberg (S) nu i flera artiklar har upprepat sina radikala åsikter så kan jag inte tiga. För egentligen är det hela ganska obehagligt när en ledande företrädare för Socialdemokraterna vill inskränka yttrandefriheten så att varken kommunala tjänstemän eller de som har haft prästkallet skall få yttra sig i trosfrågor och andra frågor som rör kyrkans utveckling. Tittar man dessutom på det som Hellberg (S) har sagt så står det ganska snabbt klart att Hellberg verkar ha missat två mycket viktiga saker. För det första är det felaktigt att hävda att präster ”bara” är tjänstemän. En prästs jobb som själavårdare handlar inte bara om att döpa, viga och begrava människor utan också med sin teologiska bildning vara en församlings herde. För det andra så jobbar tjänstemän inte bara med att bereda frågor till politiker, de kan också vara lärare, förskollärare och så vidare, det finns mängder av olika sorters tjänstemän inom den kommunala sektorn. Alla människor i Sverige har en lagstadgad rätt, att engagera sig för att skapa ett bättre samhälle. Yttrandefrihet innebär att också de som inte tycker som oss själva får yttra sig till och med människor – som likt Hellberg – vill inskränka andra människors demokratiska rätt att yttra sig.

Låt inte Hellberg(S) och hans gelikar dra in partipolitiken i kyrkan, rösta partipolitiskt obundet den 20 september.

Christopher Dywik
Kristdemokrat och medlem i Svenska kyrkan

Kyrkan skall präglas av idealism

Då Kalmars tidningar ej har tagit in Fredrik Sjömars artikel nu innan valet till Svenska kyrkans beslutande organ så upplåter jag helt enkelt plats till Fredriks artikel här på min blogg.

Gästskribent: Fredrik Sjömar från POSK (Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan)

Den 20 september är det val till kyrkans olika beslutande organ. På lokal nivå till de olika församlingarna i Kalmar Stad, samt till Kalmar Kyrkliga samfällighet, finns tre alternativ. De två partipolitiska alternativen Borgerlig Samling (FP,M,C) och Socialdemokraterna, samt det partipolitiskt obundna POSK (Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan). Det är representanter från dessa tre nomineringsgrupper som kommer att styra över kyrkan i Kalmar under de närmaste fyra åren. Men vad vill egentligen kandidaterna, och vad är anledningen till att de ställer upp? Jag ställer upp för POSK därför att jag vill bryta partipolitiseringen av Svenska Kyrkan, och därför att jag har ett ärligt engagemang och omtanke om kyrkan. Jag vill vara en ung och orädd röst för en fri kyrka i Kalmar och i min församling St: Johannes. Jag vill arbeta för en kyrka som inte låter sig styras av partipolitiska hänsynstaganden, något som tyvärr blir fallet om det är de politiska partierna som styr. Hur kan det överhuvudtaget komma sig att icke- konfessionella partier ställer upp till val i ett kristet samfund. Jag tror ärligt talat inte att det har med engagemang om kyrkan att göra, jag tror det har att göra med en önskan om att kontrollera kyrkan. Missförstå mig inte, även inom de politiska partierna finns det personer med ett ärligt engagemang för kyrkan. Jag har ingenting emot att politiker engagerar sig inom kyrkan, om de har ett engagemang och en omtanke om kyrkan. Men de politiska partierna borde inse att kyrkan numera är skild från staten.

Självklart är det så att mitt engagemang inte enbart grundar sig på motstånd mot partipolitiseringen av kyrkan, jag har också en egen vision över hur jag vill att kyrkan i Kalmar och St: Johannes församling skall utvecklas. Jag vill att kyrkan skall utvecklas med respekt för sin tradition. Kyrkan har en tusenårig historia och ett arv att förvalta, detta är något vi skall vara ödmjuka inför och inte kasta bort. Bevarandet av gamla kyrkobyggnader är en del av detta. En av den kristna kyrkans huvuduppgifter är omtanken om de svaga och de som behöver stöd. Jag vill därför ge diakonin en framskjuten plats. Jag vill också arbeta för att kyrkan blir bättre på att erbjuda en plats för ungdomar även efter konfirmationen, för att man på så sätt inte ska tappa kontakten med dem. Oerhört viktigt är också att mötet med nya människor alltid präglas av en öppen famn. Jag vill också att kyrkan skall präglas av idealism. Jag ser ingen anledning till att vanliga ledamöter i kyrkoråd och samfällda kyrkofullmäktige skall ha något arvode, särskilt inte nu när kyrkans ekonomi är ansträngd. Styrelseledamöter i de flesta föreningar har inget betalt, så varför skall de ha det i kyrkan. Mitt eget eventuella arvode kommer jag att skänka till välgörenhet.

Jag tror det är oerhört viktigt att förtroendevalda känner till den praktiska verksamheten. Och den praktiska verksamheten lär man sig inte genom ett styrelserum, utan man måste besöka den. Jag finns med under gudstjänsterna. Jag finns med under kyrkkaffet. Jag känner den praktiska verksamheten. På grund av att dessa är så viktiga frågor så vill jag ställa dem direkt till förstanamnen för Borgerlig Samling respektive Socialdemokraterna i St: Johannes församling, Göran Häggfors och Gösta Fransèn. Finns ni med under gudstjänsterna? Finns ni med under kyrkkaffet? Känner ni den praktiska verksamheten? Om inte, hur tänker ni i så fall se till att göra detta?

Fredrik Sjömar
Kandiderar för POSK till St: Johannes församling och Kalmar Kyrkliga Samfällighet.

Stå upp för en kyrka fri från partipolitik

Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har i artiklar uppmanat väljare att rösta i kyrkovalet och att rösta för en öppen folkkyrka. Ifrån oss Kristdemokrater har det varit tyst av den enkla anledningen att vi inte ställer upp i kyrkovalet. Vi Kristdemokrater kämpar likt (S) och (V) för en öppen folkkyrka men vi skiljer oss på en mycket viktig punkt. Vi anser att kyrkan bara kan växa sig stark genom att vi politiker upphör att försöka styra den. De som är aktiva i Svenska kyrkan ska, likt i andra församlingar, själva få bestämma över sin verksamhet.

Svenska kyrkan har genom sin nästan tusenåriga närvaro i Sverige utgjort stommen för vårt kulturarv och är därför en viktig och naturlig del av svenska folkets liv. Svenska kyrkan är inte bara bärare av detta arv på ett traditionsmässigt och andligt plan, utan är även de som förvaltar och vårdar den största delen av Sveriges materiella kulturarv, i form av byggnader och kläder. Vi anser att vi bästa förvaltar detta gemensamma arv genom att ge kyrkorna goda förutsättningar att verka och utvecklas i frihet ifrån stat och klåfingriga politiker som försöker styra den. En stark folkkyrka kan endast skapas genom att de som är aktiva i Svenska kyrkan, likt i andra församlingar, själva få bestämma över sin verksamhet.

När Svenska kyrkan den 20 september går till val finns det flera olika nomineringsgrupper att rösta på. Kristdemokraterna är inte en valbar nomineringsgrupp och vi kommer inte heller uppmana er att rösta på någon specifik grupp, eftersom vi pysslar med politik och inte teologi. Men vi tror på en kyrka som är skiljd ifrån staten och vi vill därför uppmana väljare och sympatisörer att inte rösta på de politiska partierna som ställer upp i Kyrkovalet, utan istället välja någon av de opolitiska grupperingarna som till exempel Frimodig kyrka, POSK eller någon av de många lokala listorna.

Kristdemokraterna i Kalmar kommun
Genom Christopher Dywik – Vice Ordförande

Rättvisa har skipats idag

Nyss hemkommen ifrån fullmäktige var det ikväll dags att fira med mat, Cola och några avsnitt American dad. Idag skipades nämligen rättvisan och Anna Odell blev dömd till dagsböter på sammanlagt 2 500 kronor för våldsamt motstånd och oredligt förfarande (även om det milda straffet är ett skämt).

Som någon sorts ursäkt säger Odell: ”Det finns journalister och humorprogram som har gjort liknande saker, och de har inte dömts.” Precis min mening, det är just därför som domen är så viktig. Enligt den romerska rättsprincip som präglar Sverige och hela västerlandet så skall ”rättvisan vara blind”, lagen ska alltså gälla lika för alla. Våldsamt motstånd anses i vanligt fall var ett hyfsat allvarligt brott och då bör personen i fråga straffas utifrån det, även om förövaren råkar vara journalist eller konststudent.

Överraskande och högst oroande håller dock inte Centerpartiets landstingsråd Christer Jonsson med om detta. Jonsson anser att Odells ”konstverk” har inneburit en så stor samhällsnytta att hennes aktion var motiverad och hon därför borde ha friats. Målet helgar tydligen medlen i Jonssons ögon. Den samhällsnytta som hennes lagbrott har utgjort skulle enligt Jonsson vara att hon frilade problemen i den psykiatriska vården. Jag köper inte Jonssons resonemang men av ren nyfikenhet har jag i alla fall frågat Jonsson om vilka problem han åsyftar. Skulle det till exempel vara ett problem att personalen handlade på ett föredömligt sätt?

Läs även.

Man ska inte skrika varg

I skrivande stund har då slutligen rättegången mot Anna Odell inletts. Hon står anklagad för bland annat falskt larm, våldsamt motstånd och oredligt förfarande.

Själva problemet med hennes ”konstprojekt” är enligt mig två ting. För det första det faktum att hon ”skriker varg” och därmed riskerar att inte bara drar tid och pengar från verkligt behövande, utan riskerar också att bidra till att människor som verkligen behöver hjälp inte blir tagna på allvar i än högre utsträckning än idag. Hur många föräldrar har till exempel inte förklarat för sina barn att man aldrig får ringa SOS om det inte är på riktigt eller låtsas att man håller på att drunkna om så inte är fallet. Detta är uppenbarligen inget som Odell har hört och tagit till sig. För det andra måste man ställa sig frågan om vad som helst kan kallas konst. Var det konst när Folkfronten kastade Toblerone på Mona Sahlin på första maj? Var det konst när en man kastade en tårta på kungen? Var det konst när en ”reporter” sprutade vatten på statsministern (men som lika väl hade kunnat vara syra). Var det konst när några ungar här i Kalmar busringde in ett bombhot härom året?

Enligt Odells ”moderna”, kulturradikala och godtyckliga tolkning av vad som är konst så är ju nämligen allt som man vill konst. Vilket följdaktningen leder till att inget är konst.

Publicerad i Barometern 28/08/2009

Därför besökte jag inte Kalmar konstmuseum i sommar

Den 13 juni besökte Anna Odell Kalmar för att presentera sitt ”konstverk”. Jag jobbade den dagen och fick istället nöja mig med att skriva ett inlägg om det hela. Detta inlägg snappades sedan kul nog upp av både vänsterbloggen Alliansfritt Sverige och satirbloggen Badlands Hyena.Tack för publiciteten.

I skrivande stund har då slutligen rättegången mot Anna Odell inletts. Hon står anklagad för bland annat falskt larm, våldsamt motstånd och oredligt förfarande. Med nämnda åtalspunkter i åtanke bestämde jag mig för att, trots att jag via ett av mina politiska uppdrag får gå in gratis på konstmuseumet, att inte besöka hennes utställning. För oavsett om jag hade betalt eller ej så hade jag genom mitt besök blivit en del av utställningens besöksstatistisk och därmed bidragit till att ge henne och konstfack ett erkännande för sina högst tvivelaktiga ”konstprojekt”.

Oavsett om Anna Odell blir dömd eller ej så kommer jag även i fortsättningen hävda att det hon gjorde var fel. Hennes och konstfacks agerande i detta och andra fall där brottsliga handlingar förekommit gör att jag inte ser någon annan utväg än att det statliga stödet till konstfack måste strypas, tills dess att de upphör att uppmuntra till brottsliga handlingar. Vill en konstnär bryta mot lagen i sin konstutövning så har denne givetvis friheten att göra så men då måste denne givetvis också ta konsekvenserna för detta. Jag tror att en majoritet av Kalmars befolkning håller med mig i att våra surt förvärvade pengar, som vi via skattesedeln betalar till Konstfack, varken ska gå till skadegörelse av tunnelbanevagnar eller allmän uppmuntran av att bryta mot Sveriges lagar.

Själva problemet med just Anna Odells ”konstprojekt” är två ting. För det första det faktum att hon ”skriker varg” och därmed riskerar att inte bara drar tid och pengar från verkligt behövande, utan riskerar också att bidra till att människor som verkligen behöver hjälp inte blir tagna på allvar i än högre utsträckning än idag. Hur många föräldrar har till exempel inte förklarat för sina barn att man aldrig får ring SOS om det inte är på riktigt eller låtsas att man håller på att drunkna om så inte är fallet. Detta är uppenbarligen inget som Odell har hört och tagit till sig. För det andra måste man ställa sig frågan om vad som helst kan kallas konst. Var det konst när Folkfronten kastade Toblerone på Mona Sahlin på första maj? Var det konst när en man kastade en tårta på kungen? Var det konst när en ”reporter” sprutade vatten på statsministern (men som lika väl hade kunnat vara syra). Var det konst när några ungar här i Kalmar busringde in ett bombhot härom året? Enligt Odells ”moderna”, kulturradikala och godtyckliga tolkning av vad som är konst så är ju nämligen allt som man vill konst. Vilket följdaktningen leder till att inget är konst. För när det kommer till krita, varför skall vi betala miljoner till en konstutbildning om allt redan är konst?

Jag ser det som tämligen pinsamt att en av de sakerna som i semestertider skulle sätta Kalmar på kartan, var att vårt konstmuseum gav Odell en plattform och på så sätt legitimerade hennes handlingar (som att vårt museum i sig inte är kontroversiellt). Slutligen vill jag rekommendera er att läsa artikeln där David Eberhard, psykiatrikern tillika överläkare på S:t Görans psykakut i Stockholm, skriver om Odell och hennes ”konstprojekt”. En annan artikel som jag verkligen kan rekommendera är en som KDU:s förbundsordförande Charlie Weimers skrev om Odell och Konstfack, håll tillgodo.