Under tisdagen var det åter igen dags för Kristdemokraterna att sprida sitt budskap om trygghet i vardagslivet. Den här gången var det hushållen i Mortorp och Melltorp som nåddes.

I fredags hade jag en debattartikel publicerad i tidningen Barometern. I artikeln förklarar jag varför Görans Hägglunds tal och artiklar kring Verklighetens folk är viktiga samt försöker för Kalmartraktens befolkning förklara vad vi menar med det hela.

Tyvärr verkar det inte som om att Barometerns debattartiklar går att läsa på deras hemsida längre. Så för er som missat den så publicerar jag den även här nedan.

Framtiden heter tydlighet

Sympatisörer frågar mig ofta kritiskt hur jag ser på Kristdemokraternas framtid med tanke på att opinionssiffrorna under de senaste åren sakta men säkert har minskat. Vissa påstår att vårt i nuläget låga stöd beror på att våra värderingar inte attraherar väljare. Men undersökningar visar att majoriteten av ungdomar tycker att familjen, traditioner och trygghet är viktigt – och fler ungdomar kallar sig idag för konservativa än socialister. Jag tror alltså inte det är där problemet ligger. Problemet är att vi själva inte har insett att vi av många har uppfattats som otydliga eller förbudsivrande.

I och med de svenska partiernas förändringar finns nu ett tomrum i svensk politik, ett tomrum som vi har en potential och ett ansvar att fylla. Idag finns en väljargrupp som existerar tvärs igenom den vanliga höger/vänsterskalan, de bryr sig inte så mycket om ideologi och politisk korrekthet utan mer om vad det program som presenteras kan uppnå.

Detta är verklighetens folk som Hägglund har pratat om, människor som konstant attackeras och läxas upp av vänsteretablissemanget för att de inte lever politiskt korrekt. Folk som av olika skäl har valt att inte dela föräldraförsäkringen 50/50 och som faktiskt tror att det är ett skämt när genuspedagoger vill ta bort jultomten och sandlådor för att de ”förstärker patriarkala strukturer”. Vanligt folk som inte riktigt förstår varför de skulle ha en nazistisk böjelse bara för att de gillar tavlor som föreställer något. De som inte tycker att det är ok att de ska behöva betala för att konstnärer ”i konstens namn” ska få klottra ner tunnelbanevagnar eller spelar psykiskt sjuka och gör våldsamt motstånd mot polisen. De religiösa i Sverige som ständigt får utstå att stämplas som både korkade och som inskränkta fanatiker. Alla dessa har länge känt sig politiskt hemlösa och suktat efter ett parti som säger nej till klåfingrighet, detaljstyrning, tillfälliga trender och som inte attraheras av trängseln i den socialliberala mittfåran. Hägglund har sedan sitt tal i Almedalen flera gånger bjudit in dessa hemlösa väljare. Genom tydlighet och en förmåga att prata så folk förstår har han uttalat att Kristdemokraternas uppgift är att utgöra en garant för sunt förnuft och folks rätt att få vara ifred. Denna tydlighet gillas givetvis inte av vänsteretablissemanget som så gott som dagligen, i ledarartiklar, på kultursidor, i TV och på bloggar, totalt havererar i sina försök att stämpla oss som populister, högerspöken och allehanda suspekta ting (det ena tossigare än det andra).

Just därför måste vi fortsätta på den inslagna vägen och fullt ut bli ett modernt värdeorienterat parti, likt de kontinentala kristdemokratiska partierna. Vår uppgift måste vara att peka på människors förmåga och rätt att själva kunna bestämma över sina liv. Vi måste våga backa tillbaka politiken så att den blir mindre styrande och mer stödjande. Vi ska ”förbjuda förbuden”. Orden måste givetvis backas upp av handling också på lokal nivå. I fullmäktige och nämnder måste vi konsekvent och tydligt markera att det goda samhällets fundament är det civila samhällets gemenskaper. Gemenskaper som inte i första hand behöver regleringar, bidrag och förbud utan som i första hand behöver ett erkännande. I andra hand behöver de utrymme. Och i tredje hand, men bara i tredje, behöver de stöd från den politiska sfären. Ett sådant stöd kan vara att vi ifrån politiskt håll ser till att vi får fler närpoliser i Kalmarområdet. Det är en viktig del i att skapa trygghet för medborgarna så att de vågar vistas ensamma på offentliga platser även kvällstid.

Men vi måste också våga tala om det faktum att människor också har andra behov än enbart materiella för att må bra, en gemensam värdegrund och starka traditioner leder till en starkare samhällsgemenskap och därmed till en äkta trygghet.

Christopher Dywik
Vice Ordförande för Kristdemokraterna i Kalmar

(Publicerad på Barometerns debattsida 6/11-2009)

Under fredagen var det åter igen dags för Kristdemokraterna att sprida sitt budskap om trygghet i vardagslivet. Den här gången var det hushållen i Ölvingstorp, Bottorp och Vassmolösa som  nåddes.

Idag är det Gustaf Adolf -dagens som vi i Sverige firar till minne av Gustaf II Adolf. Denna högtids firande skall kanske inte överdrivas men i min familj har vi i vart fall alltid firat genom att äta en Gustaf Adolf bakelse. Här följer en liten sång om Gustaf II Adolf som en läsare skickat till mig. Håll till godo.

Under FN-dagen, lördagen den 24:e oktober anordnade Kalmar kommun en manifestation mot trafficking. Flertalet politiska partier slöt upp och stod eniga mot vår dags slaveri, trafficking. Vänsterpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna talade alla klokt och föreslog mängder av åtgärder för att motarbeta prostitution och trafficking (även om (S) får stå själva i sitt vurm för Lissabonnfördraget). Även Kristdemokraterna hade en talare i form av undertecknande. Det var inte ett särskilt långt tal. Jag uttryckte min glädje av att vi kunde stå här eniga i denna viktiga fråga. Sen talde jag om syskonskapstanken, tanken om att man ska behandla andra människor gott och att vi alla har ett moraliskt ansvar för varandra, oavsett om vi bor grannar med varandra eller på andra sidan jorden. Jag talade om att behandla andra som man själv skulle vilja bli behandlad, att inte glömma bort att det är en halv miljon av Europas befolkning som är drabbade direkt eller indirekt av trafficking och att trafficking därför inte är ett fenomen som uteslutande drabbar de som bor på andra sidan jorden, utan också oss i Sverige.

Det kan vara någon i vår familj eller kanske rent utav våra barn som drabbas.

I lördags var det åter igen dags för Kristdemokraterna i Kalmar att bege sig ut på Kalmars gator för att dela ut vår trevliga kampanjtidning Vardagsliv. Med oss vid Kalmars gamla stadsmur hade vi både kaffe, tidningar, kakor och besök ifrån distriktsstyrelsen i form av Sven-Åke Svensson. För er som inte känner Svensson närmare så tål det att nämnas att han tidigare var vår starke man i Emmaboda kommun där han tillsammans med sina medlemmar förde partiet ifrån ett av de mindre till ett av de större.

Just hemkommen ifrån en debatt hos Lärarförbundet. Jag var kanske inte den som varken hade flest eller längst inlägg, men jag antecknade desto mer. Förhoppningsvis kommer vi som parti kunna ta än bättre beslut i fullmäktige tack vare att vi lyssnar …mer än vi pratar.

Slutligen vill jag tacka alla lärare som kom dit och delgav oss deras åsikter, farhågor och förhoppningar.

Under tisdagen träffades åter igen några av stadens Kristdemokrater för att dela ut kampanjtidningen Vardagsliv och diskutera politik med Kalmars invånare. Diskussionerna var många och handlade om allt ifrån ordning och reda i skolan, genuspedagogik, vikten av enighet i ekonomiska kriser, islams inflytande i Sverige, vikten av flit och att göra rätt för sig .

Jag vill avslutningsvis å Kristdemokraterna i Kalmars vägnar rikta ett extra tack till Ruth Pahlm från seniorförbundet och Fredrik Sjömar (KDU) som kunde sluta upp med så kort varsel och hjälpa till.

I söndags bjöd Kristdemokraterna i Kalmar för 30: e året i rad in sina medlemmar, sympatisörer och deras familjer på familjemiddag. De senaste åren har middagen hållits på Stufenäs Gästgiveri söder om Kalmar vilket den gjorde också i år. Under middagen bjöds det på tal av distriktsordförande Anders Andersson, som snart kommer efterträda Chatrine Pålsson Ahlgren som ledamot av Sveriges riksdag samt allsång som ackompanjerades av gitarr och saxofon. Tack till alla er som gjorde middagen möjlig även i år.

Dagen efter Göran Hägglunds besök i Kalmar (lördagen den 17e) hade Nybroavdelningen bjudit in Nybros befolkning till sin årliga kroppkakefest. Undertecknad var givetvis också där för att tillsammans med ett 40-tal andra, få del av de goda hemlagade kroppkakorna, det trevliga sällskapet samt att under fikat som följde, få en chans att ställa riksdagsledamoten Irene Oscarsson (KD) mot väggen.